Se så vackra klockor på Amarylisen jag fått. 8 stycken.  

*hosta* *nysa* *snörvla*

Promenerade till sjukhuset där jag hade tid hos doktorn. Fråga, titta, känna.

Vidare till Hemmakväll där jag fått presentkort i julklapp.

Blev gott plockgodis (here we go again - sista plockgodiset för i år) och två filmer.

Vem minns inte kärleken mellan Meggie och prästen Ralph de Briccasart?   

Sen hoppas jag på Remember me med "Edward" från Twilight-filmerna.  

Sen hamnade jag på REA.  Jag som snöat in på koftor överraskade mig själv genom att köpa en med blommor på.   

Det blev en klänning också! Märker du något...konstigt??

Ja! Jag har tuttar! Jag hamnade på fina Twilfit och berättade om min situation och fick hjälp.

En bh för personer som genomgått en mastektomi. Hur fin som helst, känns lyxig som få. Perfekt storlek. 350 kronor. Jag känner med den på  inte ens att jag enbart har ett bröst! Sen får jag se hur jag skall ha det. Bh eller linne? Protes eller inte? Rekonstruktion/implantat har jag tackat nej till (lång historia). Det är en intressant diskussion som jag tycker inte lyfts på ett bra sätt på sjukhuset. I alla fall är min erfarenhet av det inte bra. Det har inte heller nämnts ett knäpp om sexualitet efter mastektomi trtos att man vet att många kvinnor (och deras partners inte minst) påverkas oerhört. Jag ventilerar med mig själv och har senaste dagarna på internet försökt läsa om detta men blir litet besviken över hur man drar de drabbade kvinnorna över en kam.

Jag skriver inte detta för att jämföras (jag har i tidigare inlägg blivit jämförd med andra) utan så här går mina tankegångar nu. Jag tycker det är ett intressant ämne.  Jag börjar läka i kroppen. Tänker på  ´medsystrar´ som inte har någon att ventilera med. Folk verkar rädda. 

Bara detta med att börja ett nytt arbete. Skall jag komma dit med bh (prostes har jag inte provat ut än) eller skall jag komma ´som jag är´? Ena dagen ´normala´ tuttar och en annan dag med en tutte?   Det kan ju låta snurrigt men så har jag det!   

Så här blev det med nya bh:n med liten plasttutte i på opererade sidan.

Nu skall det vara så här. Jag accepterar. Jag är tacksam. Jag har ännu inte fällt en tår över vad jag förlorat. Jag har varit mycket rörd och haft nära till tacksamhetens tårar. Men det är något annat.

Jag väljer att vara positiv. Jag väljer att gå vidare även om jag ger mig tid att bearbeta och fundera. Jag stod upp för mig själv. Jag är stolt över vad jag klarat. Tre operationer. Fyra inläggningar kring ett bröst.   

Vissa dagar surar jag över ärr, utseende, skit-gnäll, förkylning, otacksamhet, depp-filmer och annat. Vad jag vill är att läsa positiva saker i tex bloggar, se komedier, se framåt, tänka att det kommer en vår med rundor i parken och vara tacksam för det lilla.  

I will stand like a rock, I will bend til I break, If that what it takes!

Detta borde kanske lösenordsskyddas av olika skäl men då börjar ett jagande och nä...det får vara.