Ett halvt år av hela mitt liv och GRATTIS HANNA!

Mor!

I morgon är det julafton och på dagen sex månader sedan du dog.

Är det verkligen sant att du är borta?   Att jag inte kan ringa dig?

Jag som har så mycket att berätta för dig. Om Mary och Viktoria.

Om vad läkarna sagt. Vad de gjort med mig. Om mitt nya arbete. Om mitt fina betyg jag fått från kommunhuset. Om barnen. Om allt möjligt.

Jag som vill fråga dig saker.

Jag som behöver dig och som saknar dig.

Du skulle bara vetat vad jag klarat senaste tiden och på det sätt jag går igenom detta.

Jag ger mig inte mor. Tanken på att du också fick bröstet bortopererat gör att jag kämpar extra. Du klagade aldrig.

Jag accepterar och kan känna tacksamhet och se guldkornen i det lilla. Som jag alltid gjort.

Jag klarar mg bra mor men mitt hjärta blir aldrig helt igen.  

Att vara stark är
att se livet som det är
att acceptera dess kraft
och ta del av det
att falla till botten,
slå sig hårt och komma igen.
Att vara stark är
att våga hoppas
när ens tro är som svagast.
Att vara stark är
att se ett ljus i mörkret
och alltid kämpa för att nå dit.
 

Jag är stark!  

GRATTIS TILL HANNA i dag!!!