Hur gott som helst blev det.

Ugnsstekt delikatesspotatis med olivolja, salt och färsk rosmarin. Italiensk quornfilé med mozzarella, basilika och tomat.Broccoli Iskall Lidl cola light, Jag är så belåten.   

Snöflingor har dansat ner sakta sakta under dagen. Minstingen fick börja sportlovet med att åka den nya citytunneln. Det var min tredje tur med det superfina tåget.

Vi gick sedan och kikade i affärer och shoppade smått och gott.

Vi fick även se (och nu retar jag alla som bor norröver   förlåt) vintergäck och snödroppar.

Det blev lunch och promenad. Nytta med nöje.

Nu skall jag tillaga potatisen (bland annat) och ta det lugnt resten av kvällen. I morgon skall jag före kvällspasset äta lunch med en f.d kollega på kommunhuset. Det skall bli mycket trevligt att återses.  

Minstingen har haft roligt med en massa som man kan framkalla pruttljud med.   

Var på Akademibokhandeln dagarna före REAstarten. 4 ljudböcker står på önskelistan...

Jag önskar en trevlig kväll.

Arbetshelgen är över och jag handlade i en paus detta inför måndagens middag.   

En (från arbetet) ledig dag i morgon men med fullspäckat schema hemma.   Sov gott.

Kjol i dag. Inget konstigt.

Kjol OCH underbart sköna MBTskor.   (Reflexerna lyser inte så i vanliga fall)

Världens godaste pizza när vi på arbetet beställde mat. Jag njöt.

Mozzarella, färska champinjoner, soltorkad tomat och sparris. Samt husets egna paprikaröra. Ljuvlig pizzasallad till.  Är så glad för en ny favorit.   

Ha en bra söndag alla.

Ps. I dag har det blivit 60 minuters promenad i kylan och 15 x 2 minuter på cykel. Ds.

Även denna lediga dag började med en långpromenad. Snöyra´(  ) och kyla men det blev 1 timme och 55 minuter i de nya MBT-skorna.  

Inköp. Chai latte. Bakning. Tvätt. Städ. Hämtpizza.  

            Bad och kloklippning för Emma.

Jag fick min leverans av ljus från Partylite. En i området är återförsäljare. Denna ljus- och rökelsestake hade jag också beställt. Fin va?   

Snart blir det Lets dance och resten av helgen arbete.

Skönt att tänka positivt trots operationsområdessmärtan som inte ger sig utan tvärtom blivit värre av någon konstig anledning.

Samtidigt poppar händelser och minnen från hela förloppet upp. Jag bearbetar. So far so good. Jag vill inte köra på i 190 knyck. Jag har varit med om mycket och har nya erfarenheter. Jag tänker utan att älta inte låtsas som om inget hänt för ett antal veckor sedan. Det HAR ju hänt. Mig.

Smile and the world smiles with you...  

Trevlig helg.

Man kan säga att jag började dagen med en promenad. Jag och tonåringen tog bussen ner till en gymnasieskola som det var inplanerat studiebesök på. Jag gick hem därifrån via ett gäng affärer. Rundan tog 2 timmar och 50 minuter!   Inte så kallt, jag hade sköna skor på fötterna, ett leende på läpparna och musik i lurarna. Som om att upptäcka staden på nytt. Förena nytta med nöje.   

Jag besökte bland annat mitt älskade Indiska en stund och köpte bla denna blus och detta halsband. Inte sådant jag brukar bära!   

I en blomsterbutik läste jag in blomstercheckar jag fått men i stället för blommor blev det fyra antikliknande ljusstakar. Nöjd!

Mina "bröstsystrar" från sjukhuset skall få detta vykort med posten.

När jag kom hem gjorde jag min första alldelles egna kopp Chai tea.

Det smakade finemang.

Detta är den senaste ljudboken, blir nästa att lyssna på efter Johan Theorins bok om mitt fina Öland.  Dillons bok beskrivs som en feel-good-roman. Härligt! 

Efter tupplur på soffan, badrumsstäd och inköp kom jag hem utsvulten (kändes det som) och jag tog mig ändå tid att laga ett storkok (i stället för en chokladbit) när jag ändå var i farten. Tur man har simultankapacitet, eller hur?   Hacka, skiva, strimla, koka, packa upp...Färs,gul lök, tomat, chili, vitlök, paprikor, majskorn, bönor och kryddor.

Jag längtar redan efter min lilla lunchbox i morgon. Är så sugen på broccoli.   

Föresten, du som har tonårsbarn (och något yngre?)! Jag kan rekommendera filmen Tusen gånger starkare. Den andra filmen om Letters to Juliet intresserade mig dels för kärlekshistorien men också de fantastiska italienska vyerna som filmen bjuder på. Hoppas den är bra.   

Hoppas du mår väl. 

I kväll kom John Blund tidigt så Budda somnade gott på soffan efter en lång arbetsdag.   I morgon som är en ledig dag skall jag med tonåringen ett ärende och sedan promenera hem från stan. Jag planerar en lååång promenad hem.   Dagens enda bild blir på snusmumriken Kitty. Mjuk som få och var med "mamma" på wc.   

På återseende! Sov gott.

Jag har nyligen fått en diagnos. En obotlig tumörsjukdom som förvisso kanske inte kommer att vålla mig fler bekymmer (hitills 3 operationer, 4 inläggningar och förlusten av ett bröst med allt vad det inneburit med komplikationer,smärta...). Men den finns där och om jag får tumörer på fel ställen kan den bli dödlig. Så är livet. Shit happens.

Jag har även diabetes och högt blodtryck och det är det mitt liv skall handla om här. Och nu. Jag är den första att erkänna att jag inte klarat av att sköta min diabetes. Jag har arbetat och skött arbete, det har jag. Att arbeta är viktigt för mig. Jag har kämpat och hitills har det gått bra.  Jag har också ätit...sådant jag inte borde äta och i fantasimängder. Jag vet att jag leker med döden. Någon sa en gång att diabetes är lika farligt som cancer. Med det menade doktorn att diabetes bryter ner varenda organ i kroppen. Alla kärl. Blodcirkulation. Syn. Tänder (tandköttet). Jag förstår det. Är ganska insatt i ämnet. Jag oroar mig inte just nu men i bland tänker jag framåt och jag måste ta tag i detta. Helst i går.  

Jag har ett val. Vad är det som gör att en person vuxen,med rösträtt och kapabel att ta ansvar och fatta beslut och som har hjärtbesvär eller diabetes eller lungsjukdom inte sköter sig trots att man vet konsekvenserna som kan bli?

Jag har mött förståelse av doktorerna att jag på senare år haft mycket omkring mig och att man inte kan sköta allt och att diabetesen fått stå tillbaka.

Varför sitter jag uppe sent på kvällen när jag vet jag borde få in en bra sömnrytm och lägga mig ungefär vid samma tid varje kväll.

Nu får det bli ändring. Jag måste försöka välja bort mitt matmissbruk.

+ 4 kilo visar vågen sedan jag började arbeta efter sjukskrivningen.  

Jag har en mage som inga jeans når om (snart). Jag vet hur farligt bukfettet är och kanske kan jag pga sockersjukan inte rå på omfånget men jag kan stärka min kropp genom motion och träning. Motion är A och O för mig.

Jag behöver någon som säger åt mig: Vad/hur tänker du när du står där med godiset i handen på kvällen?

Jag skall uppriktigt försöka göra positiva förändringar. Rom byggdes inte på en dag. Mitt steg ett är att börja mäta blodsockret mer regelbundet. Det har jag inte gjort på flera år för jag vet det legat högt. Jag har inte tyckt det varit lönt.  

Jag har hos doktorn och diabetessköterskan berättat om mitt ätande och jag har bett om hjälp. Vädjat. Mer än en gång. Jag har till och med sagt vad jag behöver att de säger till mig men jag får inte den hjälpen.

Jag kan mer om mat och motion än vad de kan. Jag har varit hos dietist.

Ska morgondagen bli en dag som för mig i rätt riktining mot bättre mående eller skall det bli en dag som försämrar mitt fysiska mående?

Vem väljer det? Jo jag! Varför är det så svårt?

Ska jag gräva ner mig eller fortsätta vara positiv? Vara positiv så klart. Det finns bara en väg och den är framåt.   

Siffrorna på vågen är just...siffror. Jag skall fokusera på hur jag mår i kroppen. Detta handlar inteom bantning! Rom byggdes inte på en dag så allt sker inte över en natt men långsiktigt kan jag göra bättre val än jag gjort på senare år.

 Jag måste ta mig själv på allvar och när jag fick för mig att mäta blodsockret i kväll visade det dessa siffror.   

Ooops!

Jag har så mycket att vara tacksam över. Att jag skall på utredning för min tumörsjukdom får inte bli en anledning att tröstäta mer.

Snart kommer våren och jag kan börja cykla de dryga 15 km enkel resa

till arbetet. Jag kan powerwalka i parken. Jag har alla förutsättningar. Bla de allra bästa skorna.   Så nu kör jag!!!   Jag varvar med mitt älskade mindfulness, bearbetning av allt kring mastektomin, musik och litteratur om stress, meditation, välbefinnande, stunder på spikmattan, mina underbara hud- och hårvårdsprodukter m.m. Kunskapen finns men inte förmågan att omsätta allt?

Jag har i dag börjat skriva upp vikt, blodsocker och skall fortsätta så dagligen så får jag se vad som sker,om det kan motivera mig.  

Jag skall fortsätta undvika negativa bloggar och negativa människor (även om jag som exempel i går satt och lyssnade på en person som spred tråkigheter och jag kände hur jag drogs med och det var svårt att bryta  ). Detta handlar inte om att bli en ny Cindy Crawford utan om att göra förändringar för en bättre hälsa och starkare kropp. Ett steg i taget.  Inte viktväktarna. Inte LCHF. Inte GI. Inte pulver.

Detta är nog mitt längsta inlägg i denna bloggen.

Är du med mig? Jag behöver det!