MAn får verkligen en känsla nrä mans er dina bilder. Först känns de nää de här är inge kul..Sen komemr de glädje efteråt små söta underbara livsnjutare :) För att itne tala om de som retar smaklökarna jami... Bilder säger mer än tusen ord..Och när man är i din blogg så kan man bara hålla med. Trevlig kväll kram
Hej! Jag kan inte gå inte på det här i bloggen men jag kan berätta om du vill.
Jag älskar djur, så är det bara. I kväll har Emma suttit med mig i mikrofleecefilt. Hon är tyvärr inte kry och blir nog inte igen. Mitt hjärta är trasigt.
Arletta
30 november 2010 22:53
Du kan maila mig eller skriva kommentar i min blogg. Om du skriver det i ett gammalt inlägg längst bak så är det bara jag som kan se det. Kan radera det när jag läst det.
Efter ett tag känns ´fastan´ bra (eller hur?).Man vänjer sig. Men som jag skrev, unna dig något gott efter undersökningen Anna.Du är duktig som kämpar på.