Närmare bestämt i Boston. Eller... en del av mig har varit där. Gissa vilken? Just det! Tutten.   För analys.

Jag hade hoppas kunna gå vidare, träna och stärka kroppen (och det skall jag). Men inte riktigt som jag tänkt. Men livet är ju så. Det bli inte alltid som man tänkt men det kan bli bra ändå. Det tar en annan väg.

I dag fick jag (nämlgen) en diagnos. Några meningar på ett vitt A4-ark. Där stod även namnet på kirurgen, thoraxkirurgen, ortopeden, patologen, röntgenläkaren och onkologen. Jag är omtumlad. Men helt okej.

Tumörsjukdomen är mycket ovanlig. I denna landsdelen är jag den andra personen (som man känner till har drabbats) som drabbas på 30 år.   Nu väntar utredning på ny del av sjukhuset.

Smärtan jag har i operationsområdet är störig. Blir den inte bättre dvs om jag inte kan stå ut med den, om den begränsar min vardag kan man, berättade doktorn, operera en gång till och ta bort skinnet där bröstet var och transplantera hud från låret och sy på.

Det andra bröstet kanske opereras bort i förebyggande syfte eller av annat syfte, längre fram. Först ny utredning.

Jag grät några tårar när jag på promenaden från sjukhuset hörde vacker musik. Jag är inte ledsen, men omtumlad. Vilken resa va!?   

På hemvägen unnade jag mig en fin binkinitopp med plats för protes.

Jag väljer att inte öppet publicera fotot jag tog.   

På apoteket köpte jag en shaker till mitt Fitmeal som skall fungera som mellanmål eller en "första frukost" så man får något i magen.

Älskade Alva har varit hos veterinären. Fått antibiotika och b-vitamin i injektionsform samt ett recept på antibiotika.

Efter tre månader utan, blev håret så här efter toningen.

Detta skrev jag i bloggen förra veckan:

"Det gäller att passa på att leva och njuta tills nästa eventuella tråkighet dyker upp."

Det tog inte många dagar.

I bland får man falla, landa, ventilera, ifrågasätta men det har varit  så skönt att ta tillvara glädjen. Den finns överallt,det är bara att öppna ögonen.   

Tack till Viol!  

Tankar från Budda.