Klockan 10.00 i förmiddags drog Alva Abba knappt 3 år, sitt sista andetag. Nu vilar hon varsamt lagd på en t-shirt med ett gosedjur, en tjock gurkskiva (hon älskade sådana) och ett salladsblad.

Buren, klappad, pussad överallt. Högt älskad, innerligt saknad.   Tack för att du gett Alva och allt du lärt mig.

Fotot är från 2008.

På måndag när vi har tid hos veterinären och vi skall lämna Alva där skall jag köpa en stor bukett blommor åt dem, de är guld värda och har ställt upp för våra djur.   Att förlora en älskad vän varannan månad (Sara drygt 1½ år dog i september, Hanna knappt 3 år dog i november och Alva knappt 3 år dog i dag, i januari) känns.

Jag känner någonstans en viss lättnad och orsaken är:

Alva slapp fara till djursjukhuset (där de inte verkar ta större notis om små djur som marsvin).

Alva fick dö hemma med ljud, röster, dofter hon var van vid.

Alva fick trygghet, värme, dricka och smärtlindring på morgonen.

Alva har haft det bra här med kompisar, första klassens grönsaker två gånger per dag, pellets, hö.

Alva har varit och är högt älskad.  

Jag fick för första gången sedan innan första operationen i höstas på mig joggingskorna och det blev en rask promenad. Avsikten var att ta en powerwalk och att rasa av mig, det har hänt så mycket. Min ork räckte inte till powerwalk men ändå.   Bra kämpat Budda!  

I går kom kallelse till mig från sjukhuset, inte det i stan där jag bor utan ett universitetssjukhus en bit bort. Remisser för provtagningar fanns med i brevet och skall jag fortsätta vara positiv kan jag berätta att proverna kan jag ta i stan så slipper jag åka till andra sjukhuset för det ändamålet.  

Jag har fått veta att ett flertal  fall av min ovanliga sjukdom lett till döden, man har kunnat härleda till sjukdomen. Jag får vänta och se vad den bär med sig för nya erfarenheter åt mig.  

Vilket spännande liv man lever eller hur?  

Nu skall jag göra rosmarindoftande rotfrukter i ugn och servera dem till honungsglaserad quornfilé. Kan det va nåt?   

Tack för din tid! Ha en trevlig kväll.