Klockan 10.00 i förmiddags drog Alva Abba knappt 3 år, sitt sista andetag. Nu vilar hon varsamt lagd på en t-shirt med ett gosedjur, en tjock gurkskiva (hon älskade sådana) och ett salladsblad.
Buren, klappad, pussad överallt. Högt älskad, innerligt saknad. 
Tack för att du gett Alva och allt du lärt mig.
Fotot är från 2008.
På måndag när vi har tid hos veterinären och vi skall lämna Alva där skall jag köpa en stor bukett blommor åt dem, de är guld värda och har ställt upp för våra djur. 
Att förlora en älskad vän varannan månad (Sara drygt 1½ år dog i september, Hanna knappt 3 år dog i november och Alva knappt 3 år dog i dag, i januari) känns.
Jag känner någonstans en viss lättnad och orsaken är:
Alva slapp fara till djursjukhuset (där de inte verkar ta större notis om små djur som marsvin).
Alva fick dö hemma med ljud, röster, dofter hon var van vid.
Alva fick trygghet, värme, dricka och smärtlindring på morgonen.
Alva har haft det bra här med kompisar, första klassens grönsaker två gånger per dag, pellets, hö.
Alva har varit och är högt älskad. 
Jag fick för första gången sedan innan första operationen i höstas på mig joggingskorna och det blev en rask promenad. Avsikten var att ta en powerwalk och att rasa av mig, det har hänt så mycket. Min ork räckte inte till powerwalk men ändå. 
Bra kämpat Budda! 
I går kom kallelse till mig från sjukhuset, inte det i stan där jag bor utan ett universitetssjukhus en bit bort. Remisser för provtagningar fanns med i brevet och skall jag fortsätta vara positiv kan jag berätta att proverna kan jag ta i stan så slipper jag åka till andra sjukhuset för det ändamålet.
Jag har fått veta att ett flertal fall av min ovanliga sjukdom lett till döden, man har kunnat härleda till sjukdomen. Jag får vänta och se vad den bär med sig för nya erfarenheter åt mig. 
Vilket spännande liv man lever eller hur? 
Nu skall jag göra rosmarindoftande rotfrukter i ugn och servera dem till honungsglaserad quornfilé. Kan det va nåt?
Tack för din tid! Ha en trevlig kväll.
Jennie
22 januari 2011 17:16
Lilla vännen, det är hårt att mista ett djur man haft kärt. Kvittar hur stort eller litet det är.
Alva har haft ett bra liv märker jag och så bra att hon hamnade just hos er !!
William grät floder igår när vår lilla hamster dött under natten ( 4 år gammal WOW ! )
http://missJennie.blogg.se
budda
22 januari 2011 17:40
Tack snälla! Det var VI som hade tur som fick hem henne. :)
Kaninfamiljen
22 januari 2011 17:22
Tack för din omtanke och din värmande kommentar på min kaninblogg. Kan inte förstå att Nova aldrig mer kommer komma skuttande fram till kylskåpet för att tigga persilja eller hoppa upp i tv-soffan för att få mys. Hon var en stor personlighet och jag saknar henne så otroligt!
Vi tänker på dig och Alva idag, vet alltför väl hur det känns att förlora en högt älskad familjemedlem.
Vila i frid lilla söta marsvinet Alva och lilla jättekaninen Nova.
http://kaninfamiljen.se
budda
22 januari 2011 17:42
Tack snälla. *gråter*
Nova är så söt på bilderna.
Alva är mitt hjärta (ett av dem). :)
thile
22 januari 2011 18:03
Jeg har sendt så mange varme tanker til deg i løpet av denne lørdag. Håper du har merket det:)
Lille, vakre Alva, hvile i fred. Tenk hvilket godt liv hun har hatt, med så mye kjærlighet.
Jeg er så enig med deg, godt hun fikk være hjemme...
Nå mener jeg det snart er nok, så mye du har kjempet de siste årene.
Tenker på deg angående din sykdom, jeg VET det kun blir positive erfaringer, varm klem fra meg.
" Å være sterk er
å våge håpe
når ens tro er som svakest."
budda
22 januari 2011 18:07
JAG vet inte vad det blir för erfarenheter men det får vara som det är/blir.
budda
22 januari 2011 18:09
Tack Ewa.
Nu skall jag "klamra mig fast" vid de två som är kvar. Måtte inte Emma blir så sjuk att hon måste avlivas för urinstensbesvären.
Hoppas era är friska.
Isabelle
22 januari 2011 18:45
Det finns inga ord jag kan skriva till dig för att lindra din smärta efter att förlorat ett älskat djur. Inga ord som kan få dig att må bättre, inte just nu i alla fall. Med tiden kommer såret i ditt hjärta att ha läkt men inte till fullo. Det kommer alltid finns ett hål för varje djur som vi förlorar men inte ett hål som märks mer än att man ibland tänker tillbaka på det djur man saknar så mycket. Tyvärr måste jag skriva att jag fruktade att detta skulle hända men hoppet finns alltid där hos oss hur litet det än. Alva Malva var djupt älskad och även om det känns som om du har dött en smula kommer den första ihållande smärtan man känner i början av en förlust tona bort. Önskar dig verkligen lycka i världen och att de andra får vara hos dig en lång tid till.
Kram Isabelle med Guinness.
(Håller på och bygger upp min blogg just nu och skriver adressen dit när jag kommit igång)
budda
22 januari 2011 18:58
Tack! Ja skriv gärna adressen!!
Välkommen åter.:)
Pär
22 januari 2011 18:58
Jättetråkigt att höra. Alva hade i alla fall ett bra marsvinsliv hos dig. Jag håller tummarna för din hälsa och dina marsvin.
http://sundback.dyndns.org
budda
22 januari 2011 19:06
Tack, jag gjorde det bästa jag kunde för vårt hjärta.
Tack Pär.
viol
22 januari 2011 19:05
Åh fina Alva... Ledsen för din skull. Tänker på dig. Tänk ändå vad hon har fått tillföra i ditt liv, sån glädje o kärlek. Och hon har haft det så bra hos dig :)
Kramen från mig
budda
22 januari 2011 19:09
Tack.
budda
22 januari 2011 19:10
Tack. Jag känner med dig(och Novas mamma).
Jasas
22 januari 2011 20:29
Men nej, vad är det jag läser. Vilken chock, jag som trodde att miraklet skulle ske.. var helt säker på det :( Eller hoppades väldigt innerligt. Men hon har ju verkligen haft det toppen hos er.. och dina kommande marsvin kommer få det lika bra, i minne av Alva och dom andra.. Du skulle bara veta vad jag får lust att ha små tjutande liv här hemma. Vet bara inte riktigt hur det skulle funka med Dobban? Inte så bra, tror jag..
Skönt att du slipper åka långt för provtagning. Håller självklart tummarna på att dom visar sig vara bra.. jag vet aldrig vad jag ska skriva, brukar skriva det jag tänker på tankarna forsar runt nu som vågor på stormigt hav så jag kan inte riktigt fånga dom till ord.
Varm kram och en mjuk klapp på kinden.
budda
22 januari 2011 21:57
Jag skall nog inte ha fler djur. Vi har 5 st nu. Jag är inte färdig med marsvin känner jag men sådan tur kan man inte ha igen, Våra är/har varit perfekta. Underbara.
Jag hoppas så klart också på proverna, så långt har jag inte tänkt. För mig är det jobbigt nog med prover, sjukhuset, personal...och vad gör man med ev negativt resultat. Intressant fråga. Jag blir inte av med sjukdomen. Det kan komma när som helst, var som helst men då får det göra det. :)
Sov gott Hanna. Tack för svar.
budda
22 januari 2011 21:53
Ja, det är nästan för mycket nu.Hon kämpade tappert och när jag vaknade 7.45 tog jag direkt upp henne. Hon dog 10.00
Jag saknar dem Anna!!!!!!
Arletta
22 januari 2011 23:00
Å kära lilla Alva! Nu är du med Sara och Hanna. Ator kram till dig T.!
Det låter oroväckande, det du skrev om din sjukdom. Hur vanligt var det? *otäckt*
budda
22 januari 2011 23:55
Tack.
Jag är själv mest orolig för undersökningar och venprover och annat som hör till. Annat är jag inte orolig för eller förstorar upp. Jag håller på att lära om sjukdomen. Min doktor på Vårdcentralen skall läsa på och vi skall ses efter utredningen på sjukhuset och gå igenom alla prover m.m Han är snäll.Då skall han remittera mig till ortopeden. Det tar aldrig slut. Men huvudsaken är att jag kan arbeta ändå, trots utredningar.:)
Tack för att du inspirerat mig att vilja tapetsera. :)
Neta
22 januari 2011 23:47
Åh fina Alva... Ledsen för din skull. Tänker på dig. Vet iallafall att hon och de övriga marsvinen inte fått ett bättre hem än hos er.
Du gör allt för de små söta djuren. Jag hade en gång ett marsvin Chicko , han dog oxå vid 3 års ålder och vi begravde honom i vår trädgård trodde vi syskon. Vad vi inte visste var att vår pappa hade slängt honom i soptunnan...Det blev en chock för oss när mamma berättade det...
Kram vännen
budda
22 januari 2011 23:52
Tack Neta!
budda
23 januari 2011 11:23
Anna, hon var så tapper. Tack för dina ord.
Levidag
23 januari 2011 10:53
Så sorgligt med din Alva, förstår att det är extra tungt och tomt med flera förluster på så kort tid.
Det man ändå kan glädjas åt är alla de fina minnen från alla gulliga djuren man haft förmånen att träffa.
Önskar dig krafter och sinnesro att hantera din sjukdom med vad det nu kan komma att innebära. Styrkekram!
http://www.Levidag.bloggplatsen.se
budda
23 januari 2011 11:22
Kraft och sinnesro. Det lät bra. Tack så mycket.Uppskattas
Det är tomt ja och de två återstående är påverkade.
Tack!
Majsan
23 januari 2011 13:07
:( Så tråkigt att hon inte orkade längre. Livets gång är ju trots allt sådant, även om det känns hårt när det sker.
http://chattens.se/?p=3455
budda
23 januari 2011 18:52
Tack.
Margita
23 januari 2011 18:53
Sorgligt när detta händer, men hon fick i alla fall en fin sista tid med din vård.
Det är väl det svåraste när våra husdjur dör ifrån oss. Även om man vet att de inte lever så länge så känns det ändå i hjärtat och man saknar de små liven.
Du är som vanligt bra på att röra på dig! *klappar händerna* var hittar du egentligen motivationen till att power walka? Har du något knep att lära ut? :)
Om din sjukdom - konstiga saker det finns...och inte hjälper det heller att man lever sunt...det enda är väl att göra som du gör, ta dag för dag och se framtiden an med tillförsikt och med en gnutta nyfikenhet...vad är egentligen alternativet? Kram till dig :)
http://sengas.bloggplatsen.se
budda
23 januari 2011 20:38
Hej!
Känslan efteråt är en motivation.
Musiken, takten, dunket, ett med musiken.
Jag älskar dans och musik.
Nannis
23 januari 2011 23:29
Så tråkigt att läsa att det slutade så.. hade hoppats att hon skulle vara frisk eller på bättringen. Hon hade ett fint liv med er, inte kunnat ha det bättre - och det är värt mycket.
Tänker på dig.
KRAM
http://nannis.blogg.se
budda
23 januari 2011 23:38
Ja, mycket tråkigt. Hon var min lilla bäbis.
Tack.
sussi
24 januari 2011 21:25
sitter med tårar. Hon fick ett bra slut. som de ska vara. Hemma med kärlek och ömhet och smärtlindring sist stunden. Lilla hjärta är med de andra nu .
Kram och massa tankar
http://fritidsforskare.wordpress.com
budda
25 januari 2011 08:13
Min lilla baby. Tack för dina ord Sussi.
