Vad klen man jag är! Efter första arbetsdagen och en mycket enkel middag (bestående av korv med bröd) somnade jag gott på soffan i går.  Jag har träningsvärk. I går blev det 1½ timmes promenad och i dag 1 timme och 50 minuters promenad. Jag är öm i benen.  Härligt öm.   

Det är en speciell känsla att återgå i tjänst dels efter sjukskrivning, dels med alla mina nya känslor och erfarenheter. Jag började på stället för exakt 6 år sedan och har varit inom verksamheten i 5 år så jag känner till de flesta ur personalen (ett bra gäng) och många av klienterna. Mycket är nytt men det känns ändå bekant och tryggt. Jag har fått ett varmt mottagande och 3 veckors bredvidgång. Jag är glad och tacksam för det.   

Mina tankar går ofta till diagnosen jag fick i tisdags. Uppskattningsvis 1 000 kända fall i världen. Det är inget man blir frisk från men man kan vara tumörfri och även om jag inte är återställd till 100% efter operationen på Luciadagen fungerar jag bra tycker jag och jag räknar med att kunna satsa på hälsan så gott jag kan, i vår.   

I kväll har jag lagat en festmåltid.

Helgen går i lugnets tecken. I morgon blir det ett kärt återseende då en rumskamrat från sjukhuset hälsar på med make och son.

Ser du liksom jag, Let´s dance? Har du hittat någon favorit bland dansparen?

Tummen upp för

* ledighet

* arbete

* god middag

* alla fina djur jag fått träffa via arbetet

* nya fina sängkläder är beställda

* läkning av operationsområdet

* att Alva verkar bättre

* omtanke

* drömmen om en vår

* promenader

* sjukdom som får mig att känna att jag lever och glädjs åt nuet

* tacksamhet

* acceptans

* besök och fika tillsammans

* ny säsong av Solsidan på tv 4

Tummen ner

* parakiter som skriker

* is och halt väglag

* tidiga morgnar på vintern

* sjukdomar

* djur som far illa

* gnäll

Önskar en fin helg!