Go´kväll!

Har du haft en bra dag i dag?

På hemvägen fick jag sällskap. Det var mörkt på bussen när vi for fram på landet. Klockan närmade sig halv fem. Varje gång vi passerade en gatulampa lystes mitt sällskaps ansikte upp. Hon var så vacker. Tack Viol.

När jag klivit av bussen i den stora staden och passerat över gatan hörde jag en röst som glatt kallade mitt namn! Mina glasögon låg i väskan men när jag kom närmare trodde jag inte mina ögon. Där stod Håkan! Jag blev så glad. Håkan som jag lärt känna på sjukhusavdelningen där vi vankat fram och tillbaka i landstingets vita skjortor och ljusblåmelerade joggingbyxor. Håkan är två år äldre än mig och hade liksom alla andra på avdelningen någon form av svåra besvär från njurarna. Vi åt måltider i hop och pratade en stund på kvällarna.

Där stod han och kom i håg mitt namn!  Han bekräftade min upplevelse och delade mina sjukhuserfarenheter. Liknande smärta, liknande vårdtid, samma personal...Vi pratade en god stund där i mörkret nära det stora köpcentrat. Så kul och värdefullt för mig att prata med honom igen. Att prata minnen och nuläge. *tacksam* Hoppas jag träffar på honom igen!

 *ler stort*

Sov gott.