Vad jag har för mig under min semester som närmar sig sitt slut.

Dagarna går i lugnets tecken, precis som jag önskar.

Jag pysslar, vilar, lyssnar på cd-bok, servar barn, röjer litet.  

På måndag börjar jag nya arbetet. Som det känns nu efter semester och inför nya arbetet känns det gamla väldigt väldigt avlägset.

Mannen här bokade en resa till Barcelona i maj. Fick veta besked i går. Jag och tonåringen skulle fara och se Zlatan (Barca möter Teneriffe på Camp Nou). Han ville efter ett svårt 2009 för mig (med svår infektion i april, visdomstanden i juni, brösttumören i augusti och njuroperationen i oktober) att jag skulle komma i väg och koppla av. Jag gillar Zlatan men någon avkoppling skulle det inte bli är jag rädd.  

Jag ville inte vara självisk utan tänkte om jag inte åker till min dröm (USA) kan jag åka kortare resa och tonåingen kan följa med ex till London.

Då kom fotbollen på tal och då tonåringen är fotbollstokig dök frågan upp "Varför åker ni inte och ser Barca?"   

Sagt och gjort, mannen bokade. Men det känns inte rätt... så han har ändrat och åker i maj med tonåringen, de delar ju intresset.   Jag håller mig till allsvenskan. Är glad de skall åka.

Så jag tar semester den veckan och går på SPA-behandling i stan, besöker frissan, njuter, promenerar...och far i väg längre fram? Någonstans... Känns bra!  Drömma får man. Eller huuur?