I dag har jag från tv-soffan upplevt två fantastiska saker.

Jag ´älskar´ Oprah och eftersom jag är sjuk (på bättringsvägen) och inte kan göra så mycket är tv´n ett trevligt sällskap.

I dag presenterade Oprah ett föräldrapar som mist sin son och sina döttrar när de blev rammade av en tung lastbil med 19 tons släp.

(Lägg märke till vilka tankar som dyker upp nu.) De har, för att göra en lång historia väldigt kort, ganska tidigt bestämt sig för att försöka få fler barn och ett år efter olyckan föddes deras trillingar.   Oprah sa, nästa gång du ställs inför något du känner att du inte orkar, tänk på denna familjen och ta ett steg i taget för du kan mer än du tror. Jag tog det till mig.

Sen hände det att en låt jag gillat sen 1983 (!) och som jag hade på singel dök upp i huvudet. Jag sjöng en bit ur låten som jag aldrig glömt och fick för mig att söka på nätet igen trots tidigare fattiga resultat.

Linda Murdock...Linda Murdock. Nej, LYDIA Murdock. There she was.

Åh, maxisingelversionen på 9 minuter. Texten satt som en badmössa.   Låten heter Superstar, the answer... och är ett ´svar´ till Michael Jacksons och hans låt Billie Jean. Rolig text, kaxig låt, blir underbar i parken till våren. Jag längtar. Tänk låten jag inte hört sedan 80-talet och som aldrig lämnat mitt hjärta.   

Jag läste ett par ordspråk i dag, jag delar med mig:

" Sök inte skydd från vinden utan hitta lugnet i stormens öga."

"Realize deeply that the present moment is all you ever have."

Eckhart Tolle

Så sant.

Grattis Sussi till fint resultat på tentamen!  

Tack Viol.  

Tack Mikael.  

Tack Jenni.    

Gott så.