Rubrik saknas :)

Läser i Saras blogg (via Ewa i länklistan *peka*) om djurplågeri. Tårarna rinner. Tänkte på den ko som stod att läsa om i kvällstidningarna i går. Den skulle till slakt och hade på något sätt fallit ur genom bildörrarna som öppnats och kon släpades med ett tag och det hela uppdagades när hon slog i vägräcket. Jag skall inte skriva hela historien men jag blir så förstörd! Förvånad! Förbaskad! Hur kan man?  

I dag har jag ätit en för mig ny paj. Gudagod!

Det var nära jag fick ett smärre sammanbrott och lade mig ner på golvet på mottagningsgolvet på sjukhuset i dag. När jag kom dit och talade om mitt ärende, att jag skulle träffa doktorn sade kvinnan i receptionen efter att hon kikat på dataskärmen " Nej, det ska du inte!".

Va? Är det inte fredag och är klockan inte 12? tänkte jag. Hjärtat började slå fortare. Hon ber om legitioation och jag lämnar mitt körkort. Min man träder fram. Han är inte glad. Kvinnan i luckan söker upp en ssk och säger lågmält " Nu står de där ute och påstår att de skall träffa doktorn." Jag hörde och gick dit. Det visar sig att ´min´doktor är sjuk. Osis! Det jag fått var en tid i förbifarten visar det sig.

Jag vädjade om hjälp. Hade så ont och hade haft senaste dygnen.Det stod inget i journalen. *sucka* Blev hänvisad till en sittplats vid ingången. Försökte vara lugn, andas, tänka positivt. Acceptera. Det gick inte så bra.

En ssk kommer efter en stund och tar i hand. Jag vädjar åter om hjälp. Efter fler frågetecken kring vad doktorn sagt vid utskrivningen i tisdags kommer en kvinna som presenterar sig som läkare och jag frågar ivrigt om hon kan hjälpa mig. " Vi skall hjälpa dig!"  Jag kramar sköterskan och gråter nu glädjetårar. Doktorn tror jag är rädd och gråter därför men det är tvärtom.

Efter några minuter i ett undersökningsrum kommer doktorn och ssk. Det visar sig att doktorn som lovat mig tiden inte hunnit få det han dikterat inskrivet i journalen men de får veta att jag haft helt klart för mig och nu vill de hjälpa. Åh så lycklig jag är i den stunden. Jag tackar och tackar.

Katetern (nefrostomin) är nu borta och hålet/såret omlagt. Jag är salig.

I dag fick jag brev från min brevvän Cliff i USA. Han sitter sedan snart 20 år on death row och trots detta kan han ge hopp. I dag fick jag dessa peppande ord: Forward ever - backwards never. Underbart.

Nu skall jag hämta mitt paket från eleven.se och köpa grönsaker till middagen i kväll. Här skall firas!!*hjula i hallen*

 

Ewa

6 november 2009 16:54

Vilken tur att du fick hjälp, trots klanteriet! Kram

http://www.fundringar.bloggplatsen.se

 

Gröngöling

6 november 2009 18:42

Jippiiiii!!!!!!!
Lite väl spännande där i början kanske, men så skönt att du fick hjälp.
Du kan ju hjula mentalt.
Kram på dig

http://grongoling.bloggplatsen.se

 

viol

6 november 2009 19:08

Det var ju för väl att det löste sig idag! Du är stark, en sann förebild!!

KRAM

 

pp

6 november 2009 19:55

Härligt att allt ordnade sig ha nu en skön helg och må så gott.

kram

 

Arletta

6 november 2009 20:34

å din sackre. Allt du tvingas gå igenom...

 

Truddelutt

6 november 2009 21:25

Usch och fy! Får verkligen ont i magen när jag får höra (ja för jag vill sällan läsa) om djur som far sådär illa. HEMSKT är vad det är!

Skönt att du mår bättre nu.
*kramar om*

Men du, vad menas med on death row ?

http://truddelutt.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar