Budda

Direktlänk till inlägg 24 april 2010

Äventyr och bearbetning,

Av budda - 24 april 2010 20:12

Tillbaka efter att ha åkt till föräldrarna direkt efter arbetet i går, fredag. Det strulade med biljettautomaten (fick fin hjälp av en man), jag somnade på tåget, höll på att missa bussen (fick banka på den), blev avsläppt i lilla grannbyn och fick snällt vänta där på buss som skulle ta mig vidare.

Kom fram till min barndomsby. Vilka minnen.

      

Det smakade utmärkt med smörgås vid 17-tiden.

  

Far och jag tog bil till sjukhuset.

  

Jag klippte mor och hon fick en varm skön dusch och hårbottenmassage bland annat.   

Väl hemma igen åt far och jag sen middag strax efter 21.

  

I morse började jag dagen med en promenad.

  

Ut på landet. Meditativ musik i öronen blandat med upptempo.

  

Gick upp till skolan i byn. Tänk att man DÅ tyckte skolgården var så stor...  

Vidare till kyrkogården. Vid minneslunden kom tårarna.

  

Gick och kikade på gravstenar och mindes personer från förr. Hamnade upp i backarna.Varför var jag inte där så mycket som barn?

  

Jag uppskattade i dag lugnet, ljuset och kände att jag fick ro på något sätt.

Som om att det blir en hjälp att nysta  i det förflutna.


Efter dusch och frukost blev det en tur till sjukhuset igen.

  

I dag stod manikyr och pedikyr på schemat för mor. Kul att kunna göra det för henne. Jag är mycket intresserad av behandlingar, hår, hud m.m.  

Det är inte lätt att skiljas åt. Inte som det är nu. Planen är att jag pga resa nästa helg  inte kan hälsa på igen förrän om 10 dagar.  


Angående mina rader om min nya bok om LCHF eller LKHF som en del föredrar, så är det inget för mig utan jag har en plan vad/hur jag vill äta.

Det primära syftet är inte att viktminska utan att må bra och få blodsockervärden som är okej.Det är de inte nu.  (mest mitt eget fel)


D I S S:

Idioter som gör djur illa. Hur kan man??

 

Körslaget. Jag förstår ni har kul men förlåt, det låter inte bra.

 

Människor. Inte alla såklart.

 

H I S S:

Att kunna hjälpa människor föräldrarna.  


Min långa promenad i naturen.


Djur. Glädje.

 

Vår. Äntligen.  

 

Att Victoria och Daniel verkar så lyckliga 

 

 


 

Jag önskar en fin helg.

 

 
 
Jasas

Jasas

24 april 2010 23:07

Så fina bilder. Jag blir så berörd av din text! Är det okej med din mamma nu, trots omständigheter? Är det stabilare..?

Jag tycker synd om Viktoria, samt lillasyster.. Allt handlar bara om deras förlovningsuppbrytelse och jag tycker folk glömmer bort Viktoria..

http://jasas.se

 
Majsan

Majsan

25 april 2010 09:12

Det där med att återvända till hem/barndomsbyn förstår jag.. Jag gjorde en sådan tripp sommaren 2009 till Lysekil där jag är född och uppväxt fram till 6-7årsålder. Var där en snabbtur 1996 på vintern över dagen. I somras gick vi runt och tittade.. kände och mindes..

Ha en fin söndag.
kram

http://chattens.se/?p=2683

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Ovido - Quiz & Flashcards