I dag for jag med buss till grannstaden (som jag inte är så förtrogen med).

Det var inspirerande med ny resväg, nya människor och nytt sjukhus. Vädret har varit fantastiskt i dag. Jag fick chans till flera kortare promenader under förmiddagen. För ett år sedan  (i dag för ett år sedan) fick mor sitt hjärtstillestånd och då var jag och hälsade på henne på samma stora sjukhus som jag var påi dag).

Nu börjar det om. Ny utredning med anledning av diagnosen jag fick i januari. Jag fick träffa min nye doktor och ta fler prover. Jag lär dras med honom länge (hans eget uttryck).

   Den senaste månaden har jag  flera gånger - så även i dag - fått ta om venproverna då ett av värdena stiger.

Man kan misstänka att en tumör satt sig där. Jag skall i väg på datortomografi, fler undersökningar och nästa besök skall vi enl doktorn diskutera behandlingsmöjligheter. Jag blir inte frisk och dessutom har jag i dag fått börja med ännu en diabetesmedicnering (var hos db-dr i lördags).

På väg från sjukhuset gick jag till kyrkan. Jag bytte låt från Christina Aguilera till kanske mer passande låtar från Olivia Newton Johns underbara läkande cd Grace and gratitude.   Jag betalade för 8 ljus som jag tände.

För tvillingarna, mor, Sara, Hanna, Alva, Sankan, Gabbi och... mig själv.

Tårarna kom och det var skönt.   Rofyllt. Jag mindes. Jag var en gång i samma kyrka och tände ljus och ´bad´om hjälp med en grej. Att ultraljudet vi skulle få gjort inte skulle visa samma som ultraljudet hos barnmorskan; att tvillingarna var döda. Men det var de. Åh Gud! Åren har gått men kroppen glömmer inte. Nu fick jag sitta i kyrkan och ha en stunds eftertanke. Tänkte på dig också Viol. Sen reste jag mig, torkade tårarna och kunde le mot människorna och våren på väg till tåget.   

På vägen till Centralen drogs blicken till flera skyltfönster med underbara grejor. Jag gick in i affären och kom ut med fina vykort och bland annat 2 par örhängen.

  Hund

  Katt

En magnet med följande kloka ord:

Jag har en del jag bearbetar, smälter, måste avsätta tid till, måste acceptera OCH måste förändra. Kanske framför alt förändra. Det är inte lätt men jag måste försöka. Detaljerna  lämnar jag inte här i bloggen.  Inte nu.

Tack och lov för min inställning och jag får på ett annat sätt upp ögonen för livet.   Say a prayer.

Det bästa av allt positivt (som finns trots allt   ):

L i v e t    ä r    n u!  D e t   ä r  o k  ä v e n   o m    d e t   i n t e   ä r  o k.

I dag, ett år efter mors hjärtstillestånd kom ett litet arv. Jag har skänkt en del av summan till ett nystartat djurkollo vars uppbyggnad och från dröm - ide´ till verklighet jag haft förmånen att följa och glädjas över.   

Hoppas du är frisk!