Fredag.

Arbetade över i drygt 2 timmar.  Nu är de 5 utredningarna klara inför nästa veckas besök och det som återstår är enbart något journalarbete när mötena är avklarade. Jag håller fortfarande på att lära mig dataprogrammet.  

När jag kom hem kom glassbilen. Jag bjöd grannbarnen på glass.   Stod och betraktade när hantverkarna bytte fönster på grannhuset.

Efter ett tag ringde mobilen. Det var en tjej som hittat min plånbok och via körkortet och hitta.se spårat mig. Jag som inte ens märkt att plånboken var borta. Glad blev jag och fiskade fram den enda sedel jag hade hemma (100 kr) och det fick bli hittelönen.   

Min syster ringde i dag. De hade ringt från sjukhuset och sagt att mors tillstånd är allvarligt. Att de inte får rätt med medicineringen. Att en vårdplanering är planderad till nästa vecka men att om hon får komma hem så planerar de för palliativ vård (så att sista tiden kan bli så smärtfri och underlättad det går).

Att om mor får hjärtstopp igen så görs inga återupplivningsförsök. Detta pga att mors tillstånd är så svagt redan så ett ev räddningsförsök kan göra mer skada än nytta.

Mitt i allt detta jag tar in och hör försöker jag hålla det jag känner i från mig.

Jag skall inte mala för mycket eller utelämnna. Det är som det är.

När far tycker det är för  ½!"#¤%  och tycker de borde fått några år till i hop tänker jag men ni har fått 60 år i hop!

När far tycker det är så hemskt att mor är sjuk kan jag tänka att det får man nog räkna med vid så hög ålder. Jag är kroniskt  sjuk vid en mycket lägre ålder.

Jag förväntar mig inte att vara frisk.

Gör du??

Som sagt.

Mitt i allt detta jag tar in och hör försöker jag hålla delar av det jag känner i från mig, på avstånd.

Tack för mindfulness.

I morgon skall jag försöka ha det trevligt, jag har längtat. Längtat efter att få vara hemma och pyssla och på kvällen,om inget oförutsett händer, gå på stand-up som är bokat sedan månader. Stressa av. Tagga ner.

Acceptans.

Ledsen.

Ps. Jag känner knappt av det som väckte mig i natt. Något litet i ljumsken, men jag har kunnat gå som vanligt. Ds.