Direktlänk till inlägg 16 april 2010

Far.

Av budda - 16 april 2010 20:24

Pratade med far nyss. Min snälle far. Det är så ensamt för honom i huset även om han liksom mor på sjukhuset får besök och omtanke.

Så roligt vi haft genom åren,i alla fall sen jag blev vuxen. Vi har skrattat så jag kissat ner mig, tårarna runnit och vi varit röda i huvudet och knappt kunnat få luft.

Man får vara tacksam. Över att fått ha föräldrarna så pass länge.

Eller hur? I bland kan jag resonera så men i bland är det helt ofattbart vad som komma skall. Jag får hitta ett sätt att härda ut.

Många frågor förblir obesvarade. Finns inte tid att ställa alla. Det är svårt, men jag är inte ensam att känna så.

Tankar...

Allmänt

Dela

Majsan

16 april 2010 20:55

Fredagstankar till Dig och familjen

http://chattens.se/?p=2683

Margita

16 april 2010 22:22

Det där med att förlora sina föräldrar är nog alltid svårt, hur länge man än haft dem kvar i livet. Jag är 58 och har fortfarande mina kvar, men fasar för den tid de inte finns längre. Det är svårt att mista.
Låter härligt att kunna skratta så mycket som med din pappa. Det är väl såna minnen man får samla på.
60 år tillsammans - det är inte illa! Har man varit ihop så länge är det säkert väldigt svårt att skiljas. Då är man nog mer ett än två.
Önskar dig en skön helg mitt i alla dina tankar och känslor.

http://sengas.bloggplatsen.se

Jasas

16 april 2010 22:28

Det är jättebra att du tänker som du gör. Det är svårt att leva upp till det, då man är mitt uppe i allt. Men jag tror att man faktiskt tjänar på att tänka ytterligare ett steg..

Det är det som är det bästa med minnen. Att man kan, när man vill, ta fram dom.

Tänker på dig, din mamma och din pappa! Många varma kramar, såhär på kvällen, till dig..

http://jasas.se

Arletta

16 april 2010 22:41

Kära vännen...du finns i mina tankar. Det finns nog inga ord som kan göra din sorg lättare. 60 år är en lång tid att leva tillsammans, men samtidigt är varje dag man kan dela med någon man älskar så värdefull. Det är nog svårt för din pappa. Och det är svårt för dig. Bära på din egen sorg och din pappas. Det är svår uppgift.

Du finns i mina tankar...

(P.s. Loppet jag skrev om är här i Kalmar)

Micke

17 april 2010 11:38

Mina har ju varit gifta över 50år med och det blir nog mer än tomt om en av dem går bort då vi träffas rätt så mycket. De har ju så mycket saker med som skogsfastighet, stuga, husbil så allt kommer nog bli tvärstopp på.

Men jag hoppas det dröjer länge innan nått sånt sker.

Kram på dig!

http://kludd.se