Men det kändes inte rätt eftersom jag inte är frisk. Än. Men men. Jag är bättre och i morgon skall jag i väg.

Har lagat två rätter i dag.Veg carbonara igen.  

Och en ny rätt med kyckling-ersättning, purjo, creme fracihe, saffran och buljong. Väldigt gott. Blir matlådan i morgon.   

Sovit gott på soffan i eftermiddag. Lyssnat en stund på Johan Thorin vars bok utspelar sig på Öland. Det väcker minnen. Jag har spenderat somrar från det jag var 4 år till jag var 16 år ,på Öland. Den ön finns i mitt hjärta. I varje fiber i min kropp.  I vuxen ålder har jag besökt ön tre gånger.

När jag började med kriminalromaner i somras och avnjöt alla Jungstedts vars handling utspelar sig på Gotland och efter två täta operationer fick jag förslaget: åk till Gotland och gå i Jungsteds fotspår.

Vilken briljant ide´. Åka dit när det är lågsäsong. Se ut över havet, känna kylig vind blåsa i håret. I tystnad promenera och fundera, hämta energi.

Härligt.En dröm. Jag har inte kommit dit - än.Men det är inte för sent?  

När jag lyssnar på Skumtimmen och berättelsen om Öland river i minnen är det Öland jag vill till. Inte när alla turister är där utan det gråa och litet ödsliga vinterlandskapet. Åh vad jag längtar. Jag tror jag hade behövt det. Kanske till hösten? Ett par nätter i Borgholm?Mitt fina Borgholm.  

Jag har känt på knutan säkert 20 gånger i dag. Försöker minnas hur det kändes förra gången, i maj. Händelseförloppet. Försöker ta reda på vad jag känner. Om jag känner. Undrar om man vid en ytterligare operation skär i samma ärr eller jag får ett till ärr. Men jag är inte där än. Jag är i ett slags pre-stadie till doktorn på vårdcentralen.  Det löser sig.

Allting löser sig.Så skönt.

Go´kväll.