För mig, som en religiös upplevelse.

I stället för kyrkan är platsen en konsert (eller i fåtöljen   ).

Jag har inte riktigt haft tid att lyssna in Westlifes senaste cd Where we are.

Inte förrän i kväll. Jag tog mig tid. Satt med mitt signerade ex.   Några av spåren har jag hört flera gånger.What about now är fin, Leaving ännu bättre (och det är där den religiösa upplevelsen kommer in).

Jag har följt Mark, Kian, Nicky och Shane (och från början för drygt 10 år sedan också Brian) i över 10 år och har alla deras album. Jag känner mig trygg med rösterna och känner igen alla nyanser. I kväll när jag lyssnade på cd´n hörde jag Talk me down i vilken Mark ´it took me 5 hours to hit the highnote at the end´ Feehily sjunger med en mjukare röst. Riktigt bra!  

Avslutningsspåret I´ll see you again kan bli en favorit. Tänk att de ´gjort det´

igen!

Mark

Shane

Kian

Nicky

Deras texter, låtar, känslor och röster har hjälpt mig i en av mina svåraste stunder och under konserterna med dem har jag tankat energi och styrka.

Love you guys!  

(Det finns en soloartist som jag följt, vars röst och känslighet i den jag älskat från första början och som vi kommer att få se i en annan melodifestival-delfinal om ett tag...).     

 

Margita

8 februari 2010 22:54

tänk vad musiken är fantastisk! Jag har också fått hjälp av musik genom livet - härligt!
Westlife diggade min dotter när hon var yngre - nu är det Mando Diao och Bon Jovi och andra! :-)

http://sengas.bloggplatsen.se

 

Neta

17 februari 2010 22:05

Fin sida du har vännen, och jag precis som du tycker om Westlife och deras låter väcker en massa känslor till liv
Kram på dej!
Neta

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar