Sara och mor.

Det är i dag 3 månader sen min mor dog. Jag är djupt ledsen. Livet fungerar trots allt. Jag har fortfarande svårt att förstå när jag sett fotografierna på henne. Jag undviker att göra det för jag gråter så. Jag saknar henne så. Jag har så mycket att berätta för henne. Det har hänt så mycket i mitt liv.

Jag har begärt att få mors journalkopior. Att förstå. Ett sätt att veta vad hon gick igenom eftersom hon inte berättade så mycket.

I går dog Sara. Min lilla älskade unge. Jag känner när jag vill, fortfarande hur mjuk din päls var. Jag har aldrig känt så mjuk päls. Min lilla baby. Jag är så ledsen. Du gjorde aldrig något ont. Du "sa" aldrig något.

Hanna saknar dig nog också. Ni kom bra överens.

Sara, du är som en förebild. Precis som andra djur är för mig.

Shit happens, som Marlon Brando sa i The score.

Jag älskar er båda.

 

Micke

24 september 2010 22:39

Inne och kramar om litegranna,

http://kludd.se

budda

24 september 2010 22:41

Tack! Jag behövde det. Tack Micke!

 

sussi

24 september 2010 23:23

Tröstkram

http://fritidsforskare.wordpress.com

 

thile

24 september 2010 23:28

Klemmer om deg. Jeg vet mye om hva du går gjennom nu.
Bra for din skyld og få lese journalen til din mamma.
Tanker.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar