Fått städat under förmiddagen och i eftermiddag haft besök av min ena rumskamrat från sjukhuset. Det var trevligt. Jag fick en chokladkatong och blomstercheckar. Så omtänksamt.   

Härligt att dela erfarenheter och kunna se framåt. I detta som är omkring mig NU kan jag i alla fall se framåt.  

Vad klen man jag är! Efter första arbetsdagen och en mycket enkel middag (bestående av korv med bröd) somnade jag gott på soffan i går.  Jag har träningsvärk. I går blev det 1½ timmes promenad och i dag 1 timme och 50 minuters promenad. Jag är öm i benen.  Härligt öm.   

Det är en speciell känsla att återgå i tjänst dels efter sjukskrivning, dels med alla mina nya känslor och erfarenheter. Jag började på stället för exakt 6 år sedan och har varit inom verksamheten i 5 år så jag känner till de flesta ur personalen (ett bra gäng) och många av klienterna. Mycket är nytt men det känns ändå bekant och tryggt. Jag har fått ett varmt mottagande och 3 veckors bredvidgång. Jag är glad och tacksam för det.   

Mina tankar går ofta till diagnosen jag fick i tisdags. Uppskattningsvis 1 000 kända fall i världen. Det är inget man blir frisk från men man kan vara tumörfri och även om jag inte är återställd till 100% efter operationen på Luciadagen fungerar jag bra tycker jag och jag räknar med att kunna satsa på hälsan så gott jag kan, i vår.   

I kväll har jag lagat en festmåltid.

Helgen går i lugnets tecken. I morgon blir det ett kärt återseende då en rumskamrat från sjukhuset hälsar på med make och son.

Ser du liksom jag, Let´s dance? Har du hittat någon favorit bland dansparen?

Tummen upp för

* ledighet

* arbete

* god middag

* alla fina djur jag fått träffa via arbetet

* nya fina sängkläder är beställda

* läkning av operationsområdet

* att Alva verkar bättre

* omtanke

* drömmen om en vår

* promenader

* sjukdom som får mig att känna att jag lever och glädjs åt nuet

* tacksamhet

* acceptans

* besök och fika tillsammans

* ny säsong av Solsidan på tv 4

Tummen ner

* parakiter som skriker

* is och halt väglag

* tidiga morgnar på vintern

* sjukdomar

* djur som far illa

* gnäll

Önskar en fin helg!

I morgon börjar jag efter sjukskrivning och några dagars semester mitt nya nygamla arbete. I dag har jag köpt en bit vår dvs en härlig bukett tulpaner med blad som ´knirrar´.   

Lilla marsvinet Alva är på bättringsvägen tack och lov och fick så här gott i går kväll.

Jag är inte glad för fisk (som maträtt alltså) och har ingen tradition från barndomhemmet att äta det men några gånger per år kan jag äta Findus laxfile´ om jag får tillaga själv och först "rensa" den.   Detta gjorde jag i går. Lax, fiskkrydda, mycket dill, vispgrädde och in i ugnen. Kokt potatis och gröna ärtor till.

Jag har i dag bokat tid till på protesmottagningen och det verkar mycket positivt så det skall bli spännande att se vad mötet ger.  

Nu följer automatiskt mindre tid vid datorn.

Ha det så bra du kan ~ tag vara på nuet.

Närmare bestämt i Boston. Eller... en del av mig har varit där. Gissa vilken? Just det! Tutten.   För analys.

Jag hade hoppas kunna gå vidare, träna och stärka kroppen (och det skall jag). Men inte riktigt som jag tänkt. Men livet är ju så. Det bli inte alltid som man tänkt men det kan bli bra ändå. Det tar en annan väg.

I dag fick jag (nämlgen) en diagnos. Några meningar på ett vitt A4-ark. Där stod även namnet på kirurgen, thoraxkirurgen, ortopeden, patologen, röntgenläkaren och onkologen. Jag är omtumlad. Men helt okej.

Tumörsjukdomen är mycket ovanlig. I denna landsdelen är jag den andra personen (som man känner till har drabbats) som drabbas på 30 år.   Nu väntar utredning på ny del av sjukhuset.

Smärtan jag har i operationsområdet är störig. Blir den inte bättre dvs om jag inte kan stå ut med den, om den begränsar min vardag kan man, berättade doktorn, operera en gång till och ta bort skinnet där bröstet var och transplantera hud från låret och sy på.

Det andra bröstet kanske opereras bort i förebyggande syfte eller av annat syfte, längre fram. Först ny utredning.

Jag grät några tårar när jag på promenaden från sjukhuset hörde vacker musik. Jag är inte ledsen, men omtumlad. Vilken resa va!?   

På hemvägen unnade jag mig en fin binkinitopp med plats för protes.

Jag väljer att inte öppet publicera fotot jag tog.   

På apoteket köpte jag en shaker till mitt Fitmeal som skall fungera som mellanmål eller en "första frukost" så man får något i magen.

Älskade Alva har varit hos veterinären. Fått antibiotika och b-vitamin i injektionsform samt ett recept på antibiotika.

Efter tre månader utan, blev håret så här efter toningen.

Detta skrev jag i bloggen förra veckan:

"Det gäller att passa på att leva och njuta tills nästa eventuella tråkighet dyker upp."

Det tog inte många dagar.

I bland får man falla, landa, ventilera, ifrågasätta men det har varit  så skönt att ta tillvara glädjen. Den finns överallt,det är bara att öppna ögonen.   

Tack till Viol!  

Tankar från Budda.

Från att ha nästan strecklyssnat på Carin Gerhardssons böcker Pepparkakshuset, Mamma, pappa, barn och Vyssan lull samtidigt som jag läst Karins Alvtegens senaste bok skall jag nu se om Karin Wahlberg kan fånga mitt intresse.  

Har inte mycket att blogga om. Eller jo, det har jag egentligen. Tankar och funderingar. Efterspel, läkarbesök och nytt arbete.  

Hos ejmis fann jag denna som fick mig att njuta och minnas.  

Sov gott.

När jag läser om detta nästan ofattbara som hänt på senare tid är det så mycket som för mig tappar betydelse...Vad är det som händer?

2 000 000 fiskar i USA, 40 000 krabbor i England, 3 000 koltrastar i USA, 450 starar och koltrastar i USA, 8 000 duvor i Italien, 70 fåglar i Falköping...  

I bloggen finns inte hela historien innan mastektomin i november.

Nu efteråt (sammanlagt totalt tre operationer, fyra inläggningar) dyker det upp en del nya funderingar och man som patient (kund) blir lämnad med en del frågetecken och detta förvånar mig. Tänk på alla dem som inte kan hantera dem eller har någon att tala med? Nästa vecka är det dags för ett möte med kirurgen igen.

Ta en sådan sak som sexualiteten. Ett av människans mest primära behov. Hur påverkas kvinnan och hennes ev partner? I vissa landsting får kvinnor som haft cancer och fått gjort en mastektomi (en del behöver enbart operera bort en s.k ´tårtbit´ medan andra som drabbas av tumör eller cancer behöver avlägsna all bröstvävnad) gå på kurs med sin partner. Det är en intressant fråga tycker jag och av personalen har jag efter/i samband med mastektomin inte hört ett knäpp kring sexualitet eller känslor man kan ställas inför. En förutfattad åsikt verkar vara att kvinnor som genomgår en mastektomi hamnar i kris och ändå har man i mitt fall inte andtas ett dyft om det. Personalen var duktiga på praktiska saker (ge smärtlindring, dela ut tabletter, lägga om sår, ha koll på temp och blodsocker i tid och otid o dyl) men verkade inte kunna hantera situationen ur ett psykologiskt perspektiv. Jag är inte i kris men det var det jag menade med "tänk på alla dem som inte kan hantera dem eller har någon att tala med?"  Intressant.

Jag borde kanske lösenordsskyddat inläggen som blottar och rör det innersta men vad tusan?  Häng med och läs om du vill.   

Som jag ärligt skrivit innan ser det efter operationerna för jävligt (ursäkta) ut, utan kläder i alla fall. I dagarna har jag provat alla blusar, skjortor, koftor, toppar och västar för att se vad som skall skänkas och vad jag ev kan ha. Bh:ar har jag slängt. Har köpt en del fina linnen och en protes-bh. Doktorn och jag har ännu emellertid inte kommit så långt som remiss för utprovning av protes. En protes kan vara ´bra att ha´. Men om jag vill ha en jämnt vet jag inte? Man är ju som man är (acceptans) och har de erfarenheter man har. "Så här" blev det för mig. Nu skall det vara "så här".

Det gäller att passa på att leva och njuta tills nästa eventuella tråkighet dyker upp. För när skall man annars kunna glädjas? Satsa på att bli stark igen och starkare.   Göra det man tycker om. I sitt liv ha människor man tycker om. De andra kan man förhoppningsvis välja bort.   

För mig är det viktigt att vara tacksam och positiv. Att välja den vägen. I bland har jag känt att jag börjat misströsta men tankarna har vänt. Jag frågar inte varför jag skulle drabbas, det vore i stället konstigt att inte råka ut för något när man kan råka ut för hur mycket som helst eller hur?   

Så såg det ut från början. Helt okej i mina ögon.

Bild borttagen 10/1.  

Så här ser den opererade sidan ut. Helt okej den med tycker jag.

Bild borttagen 10/1.  

Tillsammans emellertid, inte så "okej" men nu är det så.

Jag får ha annan blus på så syns det mindre.   

Bild borttagen 10/1.  

Som den drygt 70-åriga medpatienten med struplockscancer sa

"Det handlar om att leva. Vad f*n är ett par pattar?"

En annan fråga som för mig är intressant att ventilera är rekonstruktion eller ej?

Trevlig helg! Tack för din tid.

Mina tankar, min situation, min nya erfarenhet...

hälsningar Budda.

Då är det dags! Premiären av årets Let´s dance. Hoppas det blir lika bra som de andra säsongerna.   Till det har jag gjort något gott efter tips av Margita.

Riven mandelmassa, vispad grädde och (jag tog inte burkmandariner Margita) apelsin som jag klippt i bitar.

Alva.

  Homer.   Kitty.  

I går skrev jag ett djupare inlägg och det kommer att publiceras under kvällen.