Arbetade över i drygt 2 timmar.  Nu är de 5 utredningarna klara inför nästa veckas besök och det som återstår är enbart något journalarbete när mötena är avklarade. Jag håller fortfarande på att lära mig dataprogrammet.  

När jag kom hem kom glassbilen. Jag bjöd grannbarnen på glass.   Stod och betraktade när hantverkarna bytte fönster på grannhuset.

Efter ett tag ringde mobilen. Det var en tjej som hittat min plånbok och via körkortet och hitta.se spårat mig. Jag som inte ens märkt att plånboken var borta. Glad blev jag och fiskade fram den enda sedel jag hade hemma (100 kr) och det fick bli hittelönen.   

Min syster ringde i dag. De hade ringt från sjukhuset och sagt att mors tillstånd är allvarligt. Att de inte får rätt med medicineringen. Att en vårdplanering är planderad till nästa vecka men att om hon får komma hem så planerar de för palliativ vård (så att sista tiden kan bli så smärtfri och underlättad det går).

Att om mor får hjärtstopp igen så görs inga återupplivningsförsök. Detta pga att mors tillstånd är så svagt redan så ett ev räddningsförsök kan göra mer skada än nytta.

Mitt i allt detta jag tar in och hör försöker jag hålla det jag känner i från mig.

Jag skall inte mala för mycket eller utelämnna. Det är som det är.

När far tycker det är för  ½!"#¤%  och tycker de borde fått några år till i hop tänker jag men ni har fått 60 år i hop!

När far tycker det är så hemskt att mor är sjuk kan jag tänka att det får man nog räkna med vid så hög ålder. Jag är kroniskt  sjuk vid en mycket lägre ålder.

Jag förväntar mig inte att vara frisk.

Gör du??

Som sagt.

Mitt i allt detta jag tar in och hör försöker jag hålla delar av det jag känner i från mig, på avstånd.

Tack för mindfulness.

I morgon skall jag försöka ha det trevligt, jag har längtat. Längtat efter att få vara hemma och pyssla och på kvällen,om inget oförutsett händer, gå på stand-up som är bokat sedan månader. Stressa av. Tagga ner.

Acceptans.

Ledsen.

Ps. Jag känner knappt av det som väckte mig i natt. Något litet i ljumsken, men jag har kunnat gå som vanligt. Ds.

Vaknade 03:30. Kan inte ligga pga värk i en ljumske/höft. Hoppas det lättar. Jag skall ta hand om gårdagskvällens disk och förbereda litet inför arbetsdagen. *gäsp*

Trevlig helg!

Ljuvlig vår! På lunchen blev det en stund i solen utanför arbetet.

Underbar middag. ´Biff´ från Hälsans kök, potatis, bearnaise, sugar snaps.

Packar ner prydnadssakerna från vitrinskåpet. Det skall få stå tomt tills jag vet om det skall följa med vid rumsbytet eller få komma ner i källaren.

Planen är rumsbyte, halluppfräschning och kanske nytt golv i hallen (skatteårerbäringen) då det som finns i dag är många år gammalt. Men först fönsterbyte.  

I dag var jag mycket irriterad p

å hemvägen från arbetet men när jag kom in på gåden fick jag på handen några slickar av en liten pitbull flicka (påminde om Tiger Majsan). Jag blev så glad.  

Är ganska trött efter två långa kursdagar.

Hur mår du?

15 april är sista dagen för ansökan till högskolans vårtermin. På studera.nu går det som en dans. Fantastiskt kul att se vad som finns att välja på.

Ännu en kvällsrunda i området. Underbart väder.

Bjöd stjärnan på Ben & Jerrys goda glass.

Mötte denne fine herre och tänkte på Jasas fine katt. Är han lik honom Hanna?  

Sara ligger mest i huset men kom som skjuten ur en kanon när grönsakerna sattes fram.  

Hanna mitt lilla troll.

Okej, vad kan jag fokuser på och se fram emot. Får man vara frisk (nåja...) så är fönsterbytet positivt. Efter det kan hallen piffas upp och rummen bytas.

Det första föräldramötet i dag gick bra. Jag var på plats tidigt för att kolla rummet jag bokat åt oss och att alla papper var i ordning. Kändes bra.  

Det arga har gått över och jag skall nu fixa efter maten och förbereda inför i morgon. I morgon  är det dag ett av två utbildningsdagar.

Hoppas du mår bra.

Tidigast onsdag skulle det enl personalen bli aktuellt för mor att flyttas de många milen till ´hemmasjukhuset´ från universitetssjukhuset nära mig.

Fick efter lunch ett mail av min bror att mor flyttar under eftermiddagen. Tydligen hade mor fått lämnat ett meddelande åt honom på hans mobilsvar.

Mor kände sig trygg på det stora sjukhuset. Tänk, hastigt har det beslutats att hon skall åka i väg. Hon hör nästan inte, vad har hon uppfattat? Är det någon som frågat hur hon känner inför resan? Varför fick hon inte hjälp att få alla telefonnummerna (vilka jag skrivit på ett papper åt personalen). Inte nog med att hon pga kontrakturer i fingrarna har svårt med finmotoriken. Hon fick ringa själv. Var hon ledsen? Hade hon ångest över resan och otyggheten hon känt sedan hjärtstilleståndet på påskdagen?

Tänkte hon på besöket hon skulle få av oss i kväll? Jag förstår det här med ´medicinskt färdigbehandlad´ men ändå, löjligt att säga så. Medmänskligheten? Medkänslan?

Jag är ledsen. Ännu värre i eftermiddags. Kändes som om mor redan är död.

Och folk undrar varför jag inte gått till doktorn med min knuta? ? 

Sen när jag ändå är arg jävla förbannad så kan jag inte låta bli att reta mig på människor som cyklar vingligt fram och tillbaka, hur som helst, utan vare sig på rätt sida, cyklar mot trafiken, utan hjälm...jag har slutat flytta på mig när de kommer.  Eller de påträngande barnen utanför affären och de kan inte fråga artigt om man vill köpa en MAJblomma. Det går utför...i alla fall för denna stad.  

Man man kan köpa majblommor på andra ställen, eller hur? Av andra barn?  

Det är en ´sån´ dag och jag tillåter mig att känna.

När jag hörde Christina Aguilera sjunga Hurt kunde jag inte hejda tårarna.

Lilla mor... Inte nu heller.  

"I would hold you in my arms
I would take the pain away
Thank you for all you've done
Forgive all your mistakes
There's nothing I wouldn't do
To hear your voice again
Sometimes I want to call you but I know you won't be there"

Valde i kväll att fokusera på våren, ljuset, det goda. Vissa saker kan man inte påverka så jag tillät mig att njuta av en tur med stjärnan.  

Temperaturen var så ljummen och det var vindstilla. Ser ni ljuset?

Ljusblått hav. Här i närheten är Gabbi begravd.

  Vackert...

Vi gungade. Jag gungade dock inte så här högt.  

Det var en underbar stund i området!

Har fått träffa en bulldog och en bulldogsbäbis. Jag smälte! Lovar.  

Såg ett anslag i dag om en tjej som ville ha hjälp att rasta sin schäfer Elvis.

Det vore perfekt mig, jag hade behövt ett dragplåster för att komma ut...  

men jag kan inte erbjuda promenader på dagtid.

I stället njuter jag av att ha Emma vid sidan om mig i soffan.  

God natt.

Besök på sjukhuset igen. Mor är sämre.   Bad om en stund med PAS (patientansvarig sjuksköterska). Vi satte oss på läkarexpiditionen. Det gav inte mycket. 

 I alla fall är det inte säkert mor klarar att flytta till lilla sjukhuset där de ställde fel diagnos för 5 år sedan. Hennes ork är nu noll.   Jag har gärna kvar henne på närmare håll så jag kan hälsa på. Men det har tillsammans med arbetet blivit för mycket. Jag blir arg, irriterad, stundtals inte snäll mot omgivningen. Inte pga sjukdomen utan att jag är stressad. Längtar att efter intensiv arbetsvecka få pyssla hemma. Har inte hunnit denna helg. Nu är det som det är och det får gå.  

I alla fall blev det innan avfärd till sjukhuset en rask promenad fast med ´vanliga kläderna´, inte träningskläderna.

Fick dessutom köra och hämta väskan jag glömde i går hos vännen.

Klumpigt! Jag vet. Är inte van vid att ha handväska.  

Fina Hanna fick smått hö på sig, älskade unge. Ser ni pälsen?   

För Sara är läget inte sämre tack och lov. Jag ger henne antibiotika. Avvaktar till i morgon. Hon äter (om än i huset) och det gör mig glad.  

Äntligen är det bokat hotell inför resan om ca 3 veckor. Hur kan man glömma?Jag visste inte riktigt var  stan teatern ligger (men nu vet jag).  Osäkert att boka men resan är beställd sedan länge och vad som än händer finns det inget jag kan göra åt det. Semesterveckan är planerad redan innan jag skrev på anställningspapperna i januari.

Snart är det dags att förbereda inför i morgon. Önskar ett bra avslut på veckan och en ny bra vecka, nästa.