Vi var på sjukhuset i eftermiddags igen. Mor är kvar på intensiven. Hon hade fått prata några minuter med far i telefon. De har varit gifta i snart 55 år.

Läget är allvarligt men jag upplevde henne något mer ´med´ i dag. Jag grät inte som i går då jag bölade som en baby.   I dag kom tårarna först när vi skulle ta farväl. Jag såg i hennes ögon. Som om hon vill säga något. Eller som om jag vill göra det. Jag vinkade på vägen ut ur rummet. Ville gå tilbaka. Ville vända om.

Kändes ändå bättre i dag. Tack bror Håkan för att du är med mig i detta.

Satt och kikade bland sms och blir så glad för alla hund-kattbilder. Blir så glad. Tack Anna. Såg ljuvliga bilder hos Micke. Djur skänker mig verkligen tröst. 

Lilla Sara (Anna hoppas det är ok jag lånar bilden du tagit på henne) har varit och är delvis sååå rädd.

 I dag tog jag upp henne och fällde ner fåtöljen så vi halvlåg. Hade persiljekvistar med mig. Hon åt icke. Kikade på mig, låg stilla.

Till sist stoppade jag försiktigt in persiljekronan i hennes mun. Hon gjorde inget med den. Förrän efter någon minut. Då gick det inte att motstå. Hon åt tre kvistar. *lycka*

Nu skall jag krypa till kojs. Arbete i morgon. Mycket att tänka på.

Föresten!

Fann denna hos Gröngöling (ok att jag lånar ditt foto?).

Den mest ljuvliga ljusstake säger en som tänder mycket ljus.

Jag fick tips av Gröngöling om en butik. Sökte på nätet. HÄR kunde jag beställa en liknande stake. Man kan kombinera i hop sin egen version/färgskala. Känner mig gladare. Tack för hjälpen.  

God natt.

Blev en kort långsam promenad bland husen. Härligt väder. Lyssnade på fina sånger i Mp3. Grät  mer.   Tittade upp mot den vackra himlen. Gick hem och hämtade 5 pappkassar med innehåll till källsorteringen. Skönt att ha det gjort.  

När jag och min bror kom till intensiven blev vi på långt håll stoppade av en personal och ombedda att sitta ner på ett ställe och vänta där. Det var alldeles tyst på avdelningen. Vi visste inte vad som väntade oss. Jag försökte känna efter hur det kändes i min kropp. Acceptera. "Så här känns det nu". "Nu är det så här". Det är så många olika känslor eller kanske mest många tankar och minnen som rörs upp och skall bearbetas. Likaså i går hos far i föräldrahemmet. Syskonsvek. "Världen" som jag inte haft tillträde till på många år. Det är sådant som komplicerar.

Jag har så mycket att vara tackasm över. Bara det att ha fått ha mor och far i livet i så många år.  Ändå känns det. Döden är så definitiv. Dödens väntrum. Jag skulle önska att vi haft möjlighet att prata mer, mor och jag. Om hur hon vill ha det. Om hur hon tyckte hennes liv blev. Höra mer om hennes liv. Förväntningar. Händelser. Tacka henne. Det är svårt när man inte är ensam på rummet. Att gråta så det knappt hörs vad man säger. Men sen tänkte jag på Cliff i USA. Cliff, min fine brevvän som sitter on death row. Han får aldrig aldrig komma ut levande från San Quentin state prison. Oavsett.   De intagna på anstalten där jag arbetade för några år sedan hade möjlighet att få ansöka om permission när de skulle t ex på begravning men kunde inte träffa sina sjuka, gamla, döende föräldrar (eller vara med under en förlossning om deras tjej/fru skulle föda barn). Jag vet iaf att mor får bra vård och att jag har möjlighet att besöka. Jag har möjlighet att få beviljat ledighet från arbetet om det behövs. Att mor inte är på sjukhuset 13 mil bort utan att hon förflyttats till universitetssjukhuset på "hemmaplan" .Man kanske får tänka så?    

Är glad för en lång, bra dag hos far i går. Skrattade så jag kissade på mig.  

Glad över att jag fick sagt till mor att jag älskar henne.  

Jag är också glad för nya wc-rullarna från Lidl (snyggt mönster).  

Glad det äntligen är vår.  Glad att personalen tror mor kan hämta sig (med mer läkemedel och stöd i hemmet).

Tack för stöd via kommentarer.

Besöket gick bra även om jag skäms över hur mycket jag grät!!

Känns bättre nu efter att ha hört vad de tror ha hänt, fått se, höra mor, att det finns hopp m.m.Blir en sväng till stora sjukhuset i morgon också.

Trött i ögonen. Skall ta en kvällspromenad nu. Rensa tankarna.

Lyssnade föresten klart på Linda Olssons bok ´Nu skall jag sjunga dig milda sånger´. Jag grät då också. Underbart vackert, stillsamt, smärtsamt...

Tag vara på livet och den stund som är här och nu.Det är det enda vi har.

Ringde mors telefonnummer till sjukhuset. Hänvisningston. Efter ett par kopplingar fick jag tala med en personal som sade att mor flyttats. De hade funnit henne utan syrgas och utan puls på golvet. Enligt personalen var hon alldeles blå.

Hon fick hjärtmassage och intubering. Ligger nu under bevakning.

Åker dit som planerat. Känns ´konstigt´ . Ett ögonblicks skillnad.

Ett ögonblicks skillnad.

Dagen i några bilder.

Föräldrahemmet där påskafton tillbringats.  

Hade gjort en vegetarisk currygryta att bjuda på. Det fanns även sill, ägg, bröd,smör, pålägg, köttbullar, prinskorv, must m.m.  

Mor fattades oss. Solen lyser på hennes blommor. Skall hälsa på henne igen på sjukhuset - i morgon.  

Älskade tjejer. Alltid lika snälla.  Dessa två stjärnor har haft ´förhårdnader´under de små trampdynorna. Tack vare Anna vågade jag försiktigt avlägsna dem. Smörjde sedan trampdynorna med Elizabeth Arden kräm.   Endast det bästa är gott nog.

Har fått gjort en del hemma så stressen känns inte som häromdagen. Är så glad för det.    

Tack för kommentarer jag får här i bloggen.

Glad påsk!

Klockan ringd strax efter 07:00. Jag kan inte låta bli att le när jag märker solen, ljuset och vet att det är vår!  Äntligen.  

Skall se om jag får något gjort här hemma före resan till far. Vi blir 6 personer till lunchen. Andas djupt. Ta en sak i taget. Njut av nuet. Inte stressas av tanken på arbetet. Här och nu.   

Ha en riktigt fin påskafton.

Hoppas din påsk är bra.   Jag är sedan tidigare stressad    pga arbetet och känner att jag skulle vilja vara hemma och fixa hela helgen. Är emellertid uppbokad att åka till föräldrarna och det känns som ett måste när jag inte besökt dem (pga sjukdom, snöoväder...) på ett tag. Varit på stora sjukhuset i dag för att se om min mor.  Känns i bland som om jag går på "reservtanken".

Känner mig inte bekväm på sjukhus men får tänka positivt att denna gång är det inte jag som är inlagd.Får vara tacksam för det och stödja mor som är inlagd. Dagen började i alla fall  med en skön ansiktsmask och dusch.

Efter det blev det en tur till soptippen med en gammal fåtölj.

Nu är hörnan av rummet luftigare.

Töserna har varit underbara som vanligt. Kitty blev så ivrig att hon i ett enda skutt var uppe på timmerhustaket.   

Ser du Saras fina tofsar på öronen? Underbara va?  

Galamiddag!

Vill bara ha lugn och ro! På lördag blir det middag hos vännen

Christopher som ringde i dag och sa att det kan vara skönt att

få lagad mat och inte behöva tänka på det. Också. Åh så härligt!!  

Jag säger tack och hej för i dag, långfredag!

K r a m!

Råkade du ut för något aprilskämt i går?

Vaknade vad jag trodde var 05:13 men det visade sig att de andra klockorna stod på 8:25. Alldeles ljust. Helt underbart. SOL!   Måste ut en runda i parken! Härligt med en ledig dag!  I går såg jag så höga, fina, vackra snödroppar. Åh vad jag har längtat!

Är det föresten någon som vet hur jag lägger in en liten film?