Tisdag: mötet med bröstkirurgen

Onsdag:

Som en skänk från ovan spatserar Pim in på kontoret och piggar upp.

Hjärtebarn.

Torsdag:

Regn.

Uppiggande!

Ungefär så...

Vad är det värsta som skulle kunna hända dig? Är det samma, tror du, som skulle kunna vara det värsta som i mitt tycke skulle kunna hända mig?

Skall vi jämföra händelser och erfarenheter? Vi gör inte det va?

Om du eller någon annan råkar ut för något så försöker jag att inte utgå från mig själv utan jag försöker se vad det kan betyda för dig eller den person som drabbats. Vart befinner du eller han sig i livet? Jag försöker tänka och resonera så. Inte ta för givet och inte utgå från det jag tycker.

Jag har av doktorn fått ett tråkigt besked.  Jag kan välja hur jag tar det. Jag kan denna gång välja att tycka det (efter det jag tror var en slags chock) trots allt är okej och kan tro det skall bli bra. Jag kan vila i att ´nu är det så här´. Acceptans.De tankarna bär mig. Mindfulness.

Det har varit ett händelserikt år för mig.  Jag funderade hur det skall gå med mina studier och min gymträning men konstaterade snabbt att det ordnar sig, det finns annat som är viktigare nu.

Jag har mist min mor. För 1½ månad sedan. I dag när jag kom hem låg det på min säng en plastpåse som kom från far. I den låg mors ena tröja.

Jag grät direkt när jag förstod vad det var i påsen. Vem frågar om mor nu 1½ månad senare? 1½ månad av det som funnits i hela mitt liv? Jag skulle behöva prata med dig mor.

Jag vill av rädsla inte blotta mig för mycket. Rädsla för påståenden och  förklaringar som jag inte behöver just nu. Jag behöver fortsätta vara positiv.

Jag behöver vara stark. Den vägen skall jag välja. Det är den vägen  som skall ligga framför mig.

Först. Cytologen på måndag.  

Vad är jag tacksam för i dag?

Besök i djuraffären.

Fått prata med Betsy, cockerspaniel.

Omtanke av chefen.

Lunchen med Filip.

...och en mängd annat!  

Har du ställt dig frågan i dag?