Direktlänk till inlägg 22 augusti 2010
En av mina många älsklingslåtar är Hard for me to say I am sorry med Chacago. Pianot i början får mig nästan att gråta. Eller en av de första ballader jag fastnade för och som jag aldrig tröttnar på. Foreinger Waiting for a girl like you. Lady in red med Chris de Burgh. Heaven med Bryan Adams. Jag har speciella minnen till den sistnämnda.
Det var på den tiden jag gick i gymnasiet. Första ring. Jag var dödskär i Jesper. Jag var 16 och han var 18 och gick fordonsprogrammet på samma skola som jag läste. Han körde i en Volvo amazon. Det skulle bli dans i stan på kvällen.
Jag gjorde mig i ordning och min kompis Camilla och hennes kille Lars hade varit inne och dansat och satt senare i Lars bil på parkeringen. Jesper hade inte synts till.
Plötsligt kommer en annan kompis och rycker upp bildörren och säger:
`Jesper är därinne och han vill dansa med dig´. Med tusen fjärilar i magen gick jag in, påhejad av kompisarna. Jag kom in i mörkret och såg inte honom.
Det hade varit modevisning av JC och där stod han! På podiet! JC stod i stora bokstäver. JC= Jesper och Christina.
Vi såg på varann, han sträckte ut sin hand mot mig och jag tog den. Han drog upp mig på podiet och vi dansade tryckare till just Heaven med Bryan Adams.
Sen har vi alla Westlifeballaderna från deras 10 cd-plattor, alla mina konsertminnen, Guns n ´roses Don´t cry som tröstar och stärker.
Takida: Never alone always alone. Fantastisk röst han har, deras sångare.
I dag lyssnade jag t.o.m på EMD´s julcd. Underbara spår, tolkningar.
Jodå, jag skall gå hel ur det här!
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | |||
9 | 10 | 11 |
12 | 13 | 14 | 15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | |||
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | |||
30 | 31 | ||||||||
|