Direktlänk till inlägg 1 december 2009

Dagens D I S S.

Av budda - 1 december 2009 13:12

Blev riktigt ledsen för ett tag i dag på väg hem från stora köpcentrat.

Jag tycker om vänlighet och värme och hade precis haft en trevlig pratstund med en man vid platsen där våra cyklar stod parkerade. Glad i hågen skulle jag cykla hem och tar så klart inte för givet att folk skall släppa fram mig på övergångsställe när jag kommer med cykel.

Jag stod (inte cyklade) i mitten mellan två vägbanor och skulle släppa fram trafiken när en kvinna kom gående och fordonen skulle enl ´zebralagen´ stanna. Eftersom jag stod där och jag ledde cykeln tänkte jag också gå. Busschauffören körde fram en liten bit. Jag hade däcket på övergångsstället. Försökte igen, jag var ju gående (med cykel). Han kör fram en kort bit till, som för att skrämmas. Jag tittar på chauffören och den äldre gubben med asiatiskt utseende började med överdrivna röelser teckna åt mig. Två fingrar= gå är okej. Rörelser med händerna= cykla är inte okej. Skaka på huvudet. Se arg ut. Rör på läpparna och formar ord jag inte hör.

Vet du gubbe? Jag cyklade inte och jag kan också göra tecken.I d i d n ´ t give him the f i n g e r... Jag tecknade. "Köra bil". Visade färdriktningen och avslutade med att dra i ögonvrårna så ögonen blev sneda. Men vid det laget hade han äntligen trampat på gasen så bussen flyttat sig litet.

Så ledsen denna gubbe gjorde mig. En som skall syssla med serviceyrke och som lade ner stor möda på att I N T E släppa fram mig.

Jag stod still when I got the point så han kunde bara kört och inte upptagit bådas tid. Blir så matt.

Det har kommit till min kännedom att ett litet djur av den art jag själv har 5 stycken av har dött då det inte fått tillräckligt med mat. En mamma till en tonåring med uppenbarliga problem (har diagnos) har (enligt mamman själv)överlåtit hela ansvaret för detta lilla, söta djur (som jag själv träffat mer än en gång). Tonårsdottern har inte varit kapabel till detta och inte enbart inte gett mat utan tagit med stackaren på resa både med tåg och buss, över en helg.

Jag brukar inte förvånas över saker, merän just saker som visar hur människor är och hur de handlar exempelvis mot världens djur. Den trogne bloggläsaren vet att jag föredrar djur före människor. I alla fall att umgås djupare med. Detta beror på olika saker.

Hur kan man som vuxen kvinna och tillika mamma se på när dottern har djuret inne hos sig i ett mörkt rum dag efter dag, knappt ger mat och en dag ligger djuret, som inte gjort något ont och som människan hade makt över, dött vid sidan om dottern när denna vaknar. Hur är man funtad?

Jag ser på våra fem (av samma ras som ovanstående). Så otroligt söta, snälla, älskvärda utan något ont i sig. Fint sällskap. De är mjuka, levande gosedjur som tröstar när man är litet ledsen.

Sura gubbar och djurmisshandel vill jag dissa i dag (varje dag). Tack för ordet.

Allmänt

Dela

Anna

1 december 2009 19:32

Min handledare och jag pratade om det där häromdagen, att det tar tre sekunder för busschauffören/mitt problemområde (överviktiga män med cykelhjälm) att skrika/teckna något elakt, men minst tre timmar innan man själv ältat färdigt.

Oerhört tråkigt med den lille krabaten. Jag hade en barndomskompis vars hamster svalt ihjäl på ungefär samma sätt. Låt oss hoppas att de små inte var medvetna om sitt lidande.

http://julgrisen.bloggagratis.se

Gröngöling

1 december 2009 21:52

Jag förstod inte riktigt alla turerna i det som du beskriver (jag är trög) men jag blir både arg och ledsen när jag läser om det! Just en busschaffis som har ett serviceyrke. För några veckor sedan höll jag på att bli påkörd av en bilist som snabbt svängde ut på den blåmålade cykelövergången som är bredvid det vanliga övergångsstället. Jag protesterade och han svarade med att räcka fingret åt mig. Han hade en liten pojke bredvid sig i bilen också. Det är som Anna skriver här ovan, det tar lång tid att obsessa över det! Tur att du inte blev skadad i alla fall!

http://grongoling.bloggplatsen.se

Annie

1 december 2009 22:57

Många tankar till den lilla vareslsen... som jag förstod av din text dessutom fick leva ensam.
Jag kan bara inte förstå hur sådant kan förekomma.. *ögon tåras*

http://peek-a-boos.bloggagratis.se

Katrinelund

2 december 2009 17:27

Det är ett stort ansvar att ha hand om ett litet djur. Kan man leva med vetskapen om att man har skadat sitt djur, då är man helt olämplig som matte/husse... Måste vara en person som inte tycker om sig själv heller, den som vanvårdar ett oskyldigt djur.

Katrinelund

2 december 2009 17:48

Blev på håll vittne till hur en kvinna som korsade en väg på övergångsställe till fots med cykel - på vilket hennes barn satt i barnsits - när en svängande bil nästan kör på dem. Bilen stannar, kvinnan sätter cykeln och rusar fram till bilen, öppnar dörren och sparkar sedan på bilföraren medan hon skriker... Föraren verkade skydda sig, "gav inte igen" med samma mynt. Kanske han kände sig skyldig? Vet inte hur det slutade. Andra fick medla - jag blev illa berörd.

För drygt 10 år sedan korsade jag själv ett obevakat övergångsställe till fots med min cykel. Mitt i staden så trafiken flöt långsamt och det gick smärtfritt. Jag hörde någon skrika svordomar från en bil, men tänkte inte närmare över det. När jag satt på cykeln igen körde efter några minuter en bil om och ställde sig mitt över vägen. Föraren rusade ut, stoppade mig, grep tag i cykelstyret och skrek att jag inte ska gå över vägar och hindra trafik. Nästa gång skulle han döda mig, sade han. Jaha... Den alkoholdoftande personen hoppade snart in i bilen igen och körde i väg. Synd att jag inte var alert nog att ta bilnumret. Inte lätt att göra något vettigt när man står mitt på en gata med sin cykel mellan benen... En fyllbult kan ställa till med skada när han löper linan ut, antingen det är våld eller olovlig körning... Don't drink and drive, guys!

Truddelutt

5 december 2009 12:52

Usch gör för ont att läsa om djur som far illa så det sista hoppade jag över.

Förstår mig inte på varför det ska vara så svårt att stanna och släppa över vid ett övergångsställe. *suckar*
När jag är på väg över och bilar inte stannar utan kommer med en hyffsat hög fart så brukar jag alltid göra en ansats (eller vad det nu heter) till att gå ut på övergångsstället bara för att de ska få sig en tankeställare. Kanske är det någon som får hjärtat i halsgropen och tänker efter nästa gång. Ibland får jag ilskana blickar men dom tar jag så gärna. Det är iaf inte jag som är boven utan dom som kör.

Ha en bra dag Budda!
Kramen

http://truddelutt.bloggagratis.se