Så här blev middagen, outstanding auberginegratäng med mozzarellatopping.

Kit har varit i soffan med mig och kikat på film.   

En stor mugg glögg får avsluta Annandag jul.

   Klockan passerar snart midnatt och i morgon (måndag) skall jag arbeta min sista dag på arbetet innan tjänstledigheten på ett år. Konstigt. Det känns inget särskilt. Jag skall ha semester efter det och det skall bli skönt.

Hoppas du känner dig bekymmersfri och att du sover gott.

G O D N A T T K R A M!

Detta står i ugnen nu.

Grillad aubergine varvad med riven parmesam och hemlagad tomatsås.

Topping av olivolja, vitt bröd, mozzarella och färsk oregano.

Nu gräddas den i ugnen, 30 minuter. Täcket skall bli frasigt.

Sett på tv en mycket fin dokumentär om en familj som miste ett barn i tsunamin. Inte som en av de andra i raden av dokumentärer man sett.

Nu visas ett faktaprogram om monstervågor. Fy så hemskt, men intressant.

I kväll blir det nog film och Saturnus-glögg, det har vi ju inte druckit på hela julen.   

5 år sedan i dag. Tsnunamin som överraskade många semestrande svenskar.

Tusen-tusentals som dog. Ovisshet om anhöriga. Semester förvandlas till mardröm. Hjälp att få saknas. Familjer utplånas.Smärtor Skador.

Jag minns var jag var. Jag var hemma. Tillbringade mycket tid vid datorn. Jag skrev nämligen på min C-uppstas/examensarbete  vid den tiden. Jag behövde bli klar och enbart noterade att en katastrof skett runt Thailand, insåg inte vidden av traumat.

Fy för. Sedan Estonia gick i djupet har jag åkt båt en gång. Jag gillar inte hav när det inte är stilla, ljusa och rofyllda. Berättelserna efter tsnunamin gjorde inte saken bättre. Men jag slapp uppleva den. Arma människor som drunknade i lervatten, klämdes fast bland bråte, inte orkade hålla kvar sitt barn eller inte fick korrekt vård i hettan.

Jag har aldrig varit i Thailand och jag lär aldrig komma dit heller. I dag minns jag människorna bakom runrikerna och i dag brinner det ett ljus här för alla som miste livet, både bokstavligt och de som tvingas leva kvar utan barn, partners...

Jag har största respekten för de som, som yrke hanterar havet och havets krafter (som är enorma).

Det finns annat också att säga.

Om sorg.

Om tsunamin.

Om att acceptera.

Om att leva vidare efter en katastrof.

Om att ge sig tid att sörja.

Om att fastna i sorg.

Men det mina bloggvänner är ett annat inlägg.

Hej!

Har du varit på REA i dag?

Not me. Men väl en liten promenad före ICA. Har svag känning av boxningsmatchen i Wii-spelet i går. Sillmjölke?   

Lägga in berget av tvätt, lyssna på Celine Dion, sortera garderob, laga italienskt till i kväll står på schemat. Mycket trött, antar det beror på alla salta, hårda karameller jag stoppat i mig i eftermiddag (=högt blodsocker).  

Hoppas du har en bra Annandag jul.

T a n k a r  från mig.