Direktlänk till inlägg 26 december 2009

Minns du var du var när vågen kom?

Av budda - 26 december 2009 15:31

5 år sedan i dag. Tsnunamin som överraskade många semestrande svenskar.

Tusen-tusentals som dog. Ovisshet om anhöriga. Semester förvandlas till mardröm. Hjälp att få saknas. Familjer utplånas.Smärtor Skador.

Jag minns var jag var. Jag var hemma. Tillbringade mycket tid vid datorn. Jag skrev nämligen på min C-uppstas/examensarbete vid den tiden. Jag behövde bli klar och enbart noterade att en katastrof skett runt Thailand, insåg inte vidden av traumat.

Fy för. Sedan Estonia gick i djupet har jag åkt båt en gång. Jag gillar inte hav när det inte är stilla, ljusa och rofyllda. Berättelserna efter tsnunamin gjorde inte saken bättre. Men jag slapp uppleva den. Arma människor som drunknade i lervatten, klämdes fast bland bråte, inte orkade hålla kvar sitt barn eller inte fick korrekt vård i hettan.

Jag har aldrig varit i Thailand och jag lär aldrig komma dit heller. I dag minns jag människorna bakom runrikerna och i dag brinner det ett ljus här för alla som miste livet, både bokstavligt och de som tvingas leva kvar utan barn, partners...

Jag har största respekten för de som, som yrke hanterar havet och havets krafter (som är enorma).

Det finns annat också att säga.

Om sorg.

Om tsunamin.

Om att acceptera.

Om att leva vidare efter en katastrof.

Om att ge sig tid att sörja.

Om att fastna i sorg.

Men det mina bloggvänner är ett annat inlägg.

Allmänt

Dela

Nannis

26 december 2009 17:44

Visst är det märkligt att man minns så väl vad man gjorde när det var såna stora händeler? Det var ett fint inlägg, får mig att tänka vidare på dina reflektioner. Om sorg, vad händer med oss människor när vi drabbas av såna katastrofer? Hemskt, men mycket intressant och lärorikt.

Mitt i allt blev jag nyfiken vad du skrev om i cin c-uppsats... :)

KRAM

http://nannis.blogg.se

sussi

27 december 2009 12:00

Jag minns så väl vi såg de sent på kvällen! På morgonen åkte vi till Rovaniemi och tomteberget. Först på kvällen var vi på hotellet och satte på tv. Ingen hade sagt ett knyst om denna katastrof under dagen. Ser bara en jättevåg och nyhetsuppläsaren som surrar*hade på finsk kanal* Säger åt maken de en film på tv..Men de var de inte..Vi slog över till en svensk kanal där satt man sen chockad..

De samma Estonia jag satt på jobbet och skulle sätta på tv när jag skulle städa..Och så var de nyheter. De var inte mycket gjort mer än nödvändigt på jobbet sen på morgonen satt jag hemma och kolla eftersom de ännu räddade folk och ingen fattade omsättningen av katasfrofen.

Samma Göteborgsbranden då jobbade jag med. 11 september trodde jag var ett skämt innan jag fatta allvaret och ringde makan"Nu har tredje världskriget utbrutit och när jag sa de rasade torn nr 2..Burr..*

De enda som satt hårt i mig var Göteborgsbranden de tog länge innan jag besökte en klubb i Luleå som ligger under marken. Eftersom på den tiden rökte man inne ännu. Skulle en brand utbryta där skulle de var risk för repris på Göteborgskatastrofen.

De lite lustigt om någon fråga mig vad jag gjorde i går kl 13 kan jag inte minnas men när de vart en katastrof minns man de klockrent. Minns till och med dagen då Olof Palme vart mördad ...

http://fritidsforskare.wordpress.com